Är svenska kvinnor trygga?

Är Sverige verkligen en trygg plats för kvinnor att bo i? Jag gick in på BRÅ:s hemsida för att hämta statistik över antalet anmälda våldtäkter de sista 30 åren och anmälningarna har ökat. Rejält …

Visserligen har lagstiftningen ändrats under årens lopp också, men är det verkligen enda anledningen till att antalet anmälda våldtäkter ökat med över 7 000 anmälningar på de här 30 åren? Ökad anmälningsbenägenhet, finns det andra som säger, fast är det rimligt med en sådan ökning även med den inräknad? Det här är också en typ av brott där man vet att mörkertalet är stort.

Vad gör regeringen för att skydda den kvinnliga befolkningen undrar jag. Ändrat i lagstiftningen, men är det procentuellt fler fällande domar nu än för 30 år sedan? Utreds det procentuellt fler anmälningar nu än 1989. Jag vet inte, men man kan ju hoppas.

Under åren har tidningarna skrivit om hur kvinnor behandlats illa av rättsväsendet. SVT visade dessutom en dokumentär tidigare i år om hur spårsäkringssatser som görs efter en våldtäkt blivit liggande i personalmatsalarnas kylskåp eller utredarnas bokhyllor. Hundratals lådor som aldrig analyserades och förmodligen ett antal gärningsmän som undkommit straff på grund av detta också.

Polisens handlingsplan angående våld i nära relation är också till stora delar ett hån mot den kvinnliga befolkningen, vilket jag skrivit om i flera tidigare blogginlägg.

Polisen ska rädda liv, öka tryggheten, låsa in gärningsmännen, minska våldet samt påverka attityder hos poliser som åker på larm eller tar emot anmälningar.

Visserligen bra tankar, men det här hör väl till polisens jobb även annars så varför måste det förtydligas när det gäller den här typen av våld? Vad det gäller attityder däremot så är det väl olämpligt rent generellt att jobba med människor om man har attitydsproblem?

Det finns så mycket att jobba med och så mycket att förändra, men varför händer det då ingenting? Siffror visar tydligt att antalet våldtäkter ökar konstant och då borde rimligtvis även mörkertalet följa en liknande kurva. Det behövs förändringar både hos makthavarna och inom rättsväsendets alla delar. Man behöver titta på varför våldtäkterna ökar och hur man kan förändra attityder redan innan brotten sker. Som det är nu har vi fastnat i någon slags handlingsförlamande acceptans där kvinnor förväntas akta sig för vissa platser vissa tider på dygnet. Vi ska klä oss sedesamt och hålla oss nyktra för annars har vi ju bett om att bli våldtagna. Skulle vi dessutom flirta eller vilja ha en enstaka sexuell relation så kan man ju verkligen fundera över om vi inte vill bli våldtagna. Ärligt så hade jag en större sexuell frihet i min ungdom, än vad våra ungdomar har idag eftersom jag aldrig behövde oroa mig för att bli våldtagen. Det var inget som hörde till vanligheterna och därmed inte heller något som man oroade sig för.

Det är nog dags att Sveriges kvinnor samlar sig snart och berättar för makthavarna att vi utgöra halva delen av befolkningen och således också bidrar med hälften av landets skatteintäkter. Därmed har vi också rätt att få känna oss trygga oavsett var vi befinner oss, vad vi har på oss och oavsett nykterhetsgrad också. Vi har också rätt att, i de fall våra kroppar utnyttjas mot vår vilja, att få en ordentlig utredning och ett respektfullt bemötande. Där, alla ni i regeringen, har ni lite att jobba på och framför allt att leva upp till!