Sju år gammal uppmärksammas Amanda av socialtjänsten i Göteborg för första gången, men helt klart fanns inte samhällets skyddsnät till för henne.
Som sjuåring upptäckte skolan blåmärken på Amanda och hennes pappa erkände för rektorn att han slagit henne. Den berättelsen ändrade han senare när socialtjänsten kopplades in och i utredningen framställs istället föräldrarna som de utsatta. Som tolvåring gifts hon bort med en 25-årig man i Irak. Hon är en present till mannen från hennes pappa och han anser därför att han har rätt att utnyttja sin present precis som han vill och våldtar den lilla flickan närhelst lusten faller på. 13 år gammal föder hon sitt första barn i Göteborg. Skolan får veta att hon blivit mamma och kontaktar socialtjänsten som återigen köper föräldrarnas berättelse rakt av. Utan att höra Amanda ensam så hon har en chans att komma till tals och berätta sanningen beskriver utredarna istället föräldrarna som föredömliga. Barnen Amanda föder under äktenskapet kom mannen senare att få vårdnaden om.
Flera år senare försöker man ändå att lära sig något från Amandas fall och tillsätter därför en kommission. 42 andra fall granskades av två oberoende utredare och resultatet blev ingen upplyftande läsning. Tyvärr tror jag inte att det här är någon isolerad händelse i just Göteborg, utan skulle man göra liknande granskningar i andra kommuner i Sverige skulle nog fler få anmärkningar. Det är skrämmande att kunskapen fortfarande är så låg och att det också är ekonomin som styr vilken hjälp de här barnen och ungdomarna får?
Utredarna i Göteborg kom bland annat fram till att personalomsättningen är stor. Ofta är det nyutbildade, oerfarna socialsekreterare som jobbar med fallen och de fortsätter snabbt vidare till andra arbetsplatser. Då är det naturligtvis svårt att skaffa sig kunskap, erfarenhet och rutiner för hur de här ärendena ska handläggas, men det får inte vara omöjligt. Det är barn som offras.
De fall som utredarna granskade gälle 34 flickor, sju pojkar och ett barn med könsöverskridande identitet. I inget av fallen hade någon Lex Sarah-anmälan gjorts till IVO, vilket är riktigt illa. De flesta av barnen var upp till 17 år och de hade också aktivt sökt hjälp, skriver Dagens Nyheter. Några få av barnen var födda i Sverige, men de flesta var födda i Mellanöstern.
Hederskultur är inget nytt fenomen i Sverige längre. Vi vet att det förekommer och vi lär oss hela tiden mer om hur det fungerar. Även om vi inte vet allt så vet vi tillräckligt mycket för att vi ska kunna skydda de som utsätts.
I ett ärende har en flicka sökt hjälp hos socialtjänsten på grund av hedersrelaterat våld och förtryck och oro för att föras utomlands och giftas bort. Flickan har varit placerad på ett LVU-hem, men efter en längre tid flyttades hon till LVU-vård i hemmet. En dag var hon försvunnen från skolan: ”Misstanken är att hon förts utomlands. Flickan är fortfarande utomlands”, skriver man.
Raderna är hämtade från utredningen. Hur tänkte man här, undrar jag? Flyttas till LVU-vård i hemmet. Det var ju i hemmet som faran för henne fanns! Förmodligen var det ekonomin som avgjorde hennes öde. Det var för dyrt att ha henne boende på ett LVU-hem och därför fick hon flytta hem igen. Flickan är fortfarande utomlands skriver man, men vilka insatser har gjorts för att hitta henne och föra hem henne till Sverige igen? Vi har inte lagstöd för det, är en vanlig ursäkt när frågan ställs. Så är det kanske, men då är det väl än viktigare att man skyddar de här ungdomarna från att försvinna eftersom man vet att det är svårt att få hem dem igen?
Kommunernas ekonomi ska inte vara avgörande för om man kan skydda ungdomarna som lever under hedersförtryck. Det ska inte heller socialsekreterarnas kompetens. Har man inte kompetensen så ska man heller inte jobba med den här typen av ärenden. Frågan är bara hur många fler barn än Amanda och de 42 granskade ärendena i Göteborg som far och har farit illa på grund av detta. Barn som gripit efter sista halmstrået och vänt sig till socialtjänsten för hjälp, men där istället mötts av okunskap och ekonomiska indragningar.
Utredningen finns att läsa i sin helhet på:
Lämna en kommentar