Jag pratade med min före detta man om vad som hände hemma hos mig och det var också han som hjälpte mig att flytta. Efter att jag levt med Emmas pappa i ett halvår så fick jag äntligen en annan lägenhet och jag flyttade i panik en dag när han var på jobbet. Tyvärr så tog det inte slut med det. Eftersom vi har barn ihop så var jag ju tvungen att träffa honom ibland och jag blev ändå inte av med honom eftersom han fick tag i en nyckel hem till mig. Han skulle ha full koll på mig eftersom han är så fruktansvärt svartsjuk. När jag var hos kompisar eller släkten kunde han ringa och skrika ”Var fan är du din jävla hora”. Jag fick lägga på för att ingen skulle höra honom, men det retade förstås upp honom än mer och han kunde ringa tjugo gånger om dagen bara för att kolla var jag var.

Kulmen kom dagarna innan jul. Det var stressigt eftersom jag hade jobbat mycket och just den här dagen skulle allt göras. Julklapparna skulle slås in, all julmat skulle lagas och hemmet skulle pyntas. Han ringde mig och ville komma förbi efter jobbet, men jag sa ifrån. Dels så ville jag inte ha honom hos mig, men också för att han slutade jobba mitt i natten och då kunde han ju ändå inte träffa sin dotter eftersom hon sov. Strax innan midnatt slog jag mig ner i soffan med ett glas vin. Det var jag värd efter allt jag hade hunnit med på min lediga dag och jag njöt av att känna julefriden infinna sig. Plötsligt ringer telefonen och det är han. ”Jag kommer nu”, säger han. Paniken flödar och eftersom han har en nyckel så springer jag upp för att låsa extradörren, men klarar det inte eftersom jag är så stressad. Samtidigt öppnar han dörren, kliver in och skriker ”Va fan gör du”?

Livrädd försöker jag lugna ner honom med ett glas vin. Det hade alltid funkat innan eftersom han dricker mycket och ofta. Den här gången gick det sämre eftersom han började tjafsa om att jag varit med andra. Jag förstår att han inte kommer att lugna ner sig så jag reser på mig för att gå därifrån, men när jag går förbi honom så knuffar han mig rakt bakåt så jag landar med rumpan mot köksväggen. Han tar ett hårt tag i mitt hår och dunkar huvudet i väggen ett tiotal gånger. Det gör så ohyggligt ont och jag blir yr så till sist försöker jag slå tillbaka för att ta mig loss då skallar han mig istället vilket får till följd att jag inte kan se på ena ögat. Misshandeln pågick i timmar och Emma som inte ens var ett år då vaknar flera gånger. Jag fick krypa in till henne för att trösta henne och försöka få henne att somna om, men han väntar fortfarande på mig och fortsätter slå. Att hans egen dotter fanns i hemmet bryr han sig inte det minsta om utan fortsätter slå och skrika i timmar. När jag duschade morgonen efter så upptäckte jag att håret lossnade och jag blev alldeles kal på en stor del av huvudet. Jag hade andra skador också, men det är just hur håret föll av som etsat sig fast mest i mitt minne.

Jag är chockad. På morgonen ringer jag polisen och det dröjer inte länge förrän de kommer och förhör mig. De börjar också leta efter honom, men det tar en vecka innan de hittar honom eftersom han gömt sig. Jag är livrädd under den här tiden då jag inte vet var han är och nätterna tillbringar jag på soffan för jag vågar inte gå och lägga mig i sängen. De hittar honom och han spenderar ett dygn i häktet. Det blev ett litet andrum för mig, men vetskapen om att han är ute igen och kan söka upp mig gör mig livrädd. Jag fick hjälp att sätta upp en säkerhetskedja på dörren. Det hjälpte lite, men jag var fortfarande livrädd.

På grund av allt som hänt vägrade jag att lämna ifrån mig Emma till honom. Kunde han göra så här mot mig när Emma var hemma och dessutom vaknade av det liv han förde så vågade jag inte lita på att han kunde ta hand om henne. Han hade aldrig tidigare varit mycket för att ta hand om Emma så för henne var det inget saknat umgänge. Det slutade med att han lämnade in en orosanmälan på mig, men det fanns inget att anmärka på i mitt föräldraskap utan det gjorde han bara för att jävlas. Till sist fick han bevakat umgänge en timma varannan helg. Jag såg hur Emma förändrades efter de här umgängena, likaså såg henne dagis det så även de gjorde en orosanmälan, men mot honom. Jag gjorde allt för att hon inte skulle behöva träffa honom eftersom hon mådde så dåligt efter, men det slutade med att han stämde mig på vårdnaden istället. Under den här tiden hade också rättegången för misshandeln han utsatte mig för varit. Han blev dömd till fängelse och ändå så hade han mage att stämma mig och begära vårdnaden om det barn som han aldrig hade brytt sig om. Allt för att kunna skada mig ännu mer än han redan gjort.

Det blev en nästan ett år lång procedur med samarbetssamtal, muntliga förberedelser, intermistiska beslut från domstolen och en massa annat innan domen sedan föll. Domstolen ändrade det bevakade umgänget redan vid första samtalet och gav honom varannan helg. Hur tänkte de? Emma kände knappt sin pappa och han hade heller ingen aning om hur Emma fungerade, vilka rutiner hon har. Den domaren hade knappast Emmas bästa i fokus, utan enbart att föräldrar har rätt till sina barn.

Jag har fler barn, ett heltidsjobb, minnen efter ett destruktivt förhållande och nu en vårdnadstvist att hantera. Efter att jag vunnit vårdnaden om Emma var det som om luften gick ur mig och jag går in i väggen. Jag var trasig, men samtidigt så arg. Idag mår både jag och mina barn bra, men tyvärr har han fortfarande umgänge med Emma. Det har varit ett litet uppehåll då han avtjäntat, men snart är det dags igen. Skillnaden är att idag är Emma så pass stor att hon själv kan berätta om det som händer när hon är hos pappa. Jag skulle inte dra mig för att hindra umgängena igen om jag ser att det inte går. Att sitta i rätten, mitt emot den där varelsen och hans advokat var hemskt, men det gällde mitt barn och då fanns det inte utrymme för sina egna känslor. Det fanns inget annat än att svälja och försöka se hård ut. Jag var förmodligen iskall, men jag vann vårdnaden. Den vårdnad som han tänkte han skulle ta från mig efter allt han utsatt mig och mina barn för under flera år.

Idag är jag däremot redo att hjälpa andra i samma situation och hoppas att mitt stöd ska kunna göra skillnad för någon annan som också haft oturen att träffa en mindre trevlig partner.