Hej Mia

Läste ditt inlägg om den lyckliga horan och jag kan intyga att hon inte finns. Jag är själv där och jag har inte varit lycklig en enda gång, inte ens när jag tar emot pengarna efter slutfört uppdrag.

 Många tror nog att prostituerade är de kvinnor som lurats hit från andra länder där de lever under stor fattigdom, men det stämmer inte. Jag är en svensk kvinna, lever ensam med mina barn och har ett underbetalt jobb som jag inte klarar av att försörja oss på. Jag gör allt för att mina barn ska ha det bra, men en del saker måste man köpa för pengar. Det räcker inte alltid med kärlek och omtanke, en del saker måste man helt enkelt ha som barn för att inte bli retad eller utanför. Det går inte att mitt ena barn som går i högstadiet kommer dit med en gammal mobil till exempel. Hen behöver visserligen inte ha den nyaste som finns på marknaden, men jag har egentligen inte råd att ge hen någon mobil alls. Det funkar inte heller att barnen går till skolan i omoderna kläder. De blir retade då. Det ska inte vara så, har jag hört folk säga när jag beklagar mig över vilka kostnader det är, men så är verkligheten. Vi vuxna glömmer hur det var att vara barn ibland. Att inte ha de kläder eller prylar som andra barn har och framför allt så glömmer vi hur elaka barn kan vara mot varandra om någon inte är exakt som de själva.

Allt började till jul för några år sedan. Det fanns inte pengar till vare sig julmat eller julklappar och deras pappa kunde som vanligt inte tänka sig att hjälpa till med några extrapengar utöver underhållet han betalar. Istället gapade och skrek han om hur oduglig jag är som mamma, att han borde ta barnen ifrån mig för att jag inte kan hålla i pengar. Det var då jag gjorde det första gången. Jag tog betalt för en avsugning. Pengarna behövdes, men jag ville bara kräkas efteråt. Jag ville dö, men ändå inte för mina barns skull.

Jag tänker inte gå in på hur jag träffade mina första kunder, men det var inte så svårt kan jag väl säga. Ingen som känner mig skulle ens misstänka att jag är en hora, men det är just vad jag är. Även om jag bara gör det ibland för att dryga ut hushållskassan så känner jag mig som avskrapet på samhällets bottenskick. Jag känner mig som en oduglig mamma, även om det är för att få pengar till mina barns uppehälle och behov som driver mig till det. Dessutom är jag livrädd för att bli upptäckt. Tänk om någon skvallrar. Tänk om socialtjänsten skulle få veta och tänk om de då tar barnen.

Mia, den lyckliga horan finns inte och det vet du nog redan, men jag ville bara berätta för dig att det finns olika typer av prostitution. De som säljs mot sin vilja, de få som säljer medvilligt och så vi mammor som har för mycket inkomst för att få hjälp från samhället, men för lite för att klara av vår vardag och försörja våra barn. Jag lovar dig att det är vanligare än du tror. Via olika kanaler ser jag kvinnor som lever ett vanligt liv till vardags, men som tvingats hitta sätta att dryga ut hushållskassan för att hålla familjen flytande.

Jag är inte stolt över det jag gör och jag säger inte att det är samhällets fel att mina barn skulle blir retade om de kom till skolan med omoderna kläder och en gammal mobil. Jag ville bara berätta hur det ser ut för mig och en del andra kvinnor som kämpar för sin familjs välmående samtidigt som man håller på att gå sönder inifrån av skam, skuld och äckelkänslor.