Han hade rymt från ett fängelsestraff i Nederländerna och tog sig till Sverige. Efter två veckor mördade han med sparkar, slag och knivhugg en 56-årig man i hans hem.

Därefter tog han sig en dusch för att tvätta bort resterna av dådet han nyss utfört och för att han blivit svett av att slå ihjäl mannen. Sedan stal han den mördade mannens bil och lämnade platsen.

”Det kan inte råda något tvivel om att Mohammed Abdurahman avsett att ta livet av målsäganden.”, skriver Eksjö tingsrätt i sin dom och lägger också till att offret antas ha känt svår smärta och stark dödsångest. Något man mycket väl kan anta om man blir ihjälslagen på det sätt som 56-åringen blev.

Abdurahman dömdes till livstids fängelse och utvisning, men nu har han överklagat för han anser att han faktiskt ska frias helt från både mord och stöld, samt att utvisningsbeslutet ska upphöra. Enligt hans advokat så hade han inte alls haft något uppsåt med att döda, utan det skedde i ren oaktsamhet. Han hade helt enkelt svårt att besinna sig, menar advokaten och då ska han heller inte ställas till svars för att ha mördat en annan människa.

Jag kan inte låta bli att förundras när jag läser om Abdurahman. Har han inget som helst samvete för offret och dennes anhöriga? Han slår ihjäl och knivhugger mannen, ställer sig sedan i hans dusch för han blev svettig och smutsig av det han nyss utfört, sedan stjäl han mannens bil och ger sig från mannens bostad. Trots allt detta så anser han att han ska frias helt eftersom han har svårt att besinna sig. Samtidigt så tycker han att utvisningsbeslutet ska upphävas fast han är på rymmen från ett fängelsestraff i Nederländerna.

Jag blir så förbannad när jag läser sådana här saker. Inte bara för det lidande han utsatt offret för, utan lika mycket för den samvetslöshet han uppvisar för det brott han begått. Hur står det till med mänskligheten egentligen om mördare tycker att de ska frias för att de haft svårt att besinna sig?