Internationella Kvinnodagen. Dagen då, åtminstone jag, tänker på kvinnor som visat ett speciellt mod eller omtanke för mänskligheten. Kvinnor som visat ett driv och en vilja, varken det är globalt eller innanför hemmets väggar. Det är helt enkelt dagen då vi hyllar alla kvinnor.

I min familj bor det fyra unga kvinnor. Jag kommer bara skriva om tre av dem på grund av sekretess, men den fjärde kvinnan är lika älskad hon som övriga i familjen. Vi är inte som vanliga familjer eftersom det finns ytterst få blodsband hos oss, men vi har något annat och så mycket viktigare, nämligen kärlek och respekt för varandra.

För snart trettio år kom den mest perfekta lilla flicka jag någonsin sett till världen. Hon var så liten, så perfekt och trots att uppväxten var tuff så kom hon att utvecklas till en alldeles underbar kvinna. Hon önskade sig en lillasyster, men tyvärr var det en önskan jag kunde uppfylla på egen väg. Så en dag stod hon där i hallen. En liten tonåring, vilsen och bortkommen. Förmodligen lika rädd som jag. Hon blev lillasystern. Även om det var många år senare och även om det inte var från födseln så har hon redan från början varit en del av familjen. Livet hade varit tufft mot den här lilla tjejen också, men med tiden kom hon ikapp och idag har även hon vuxit upp till den mest underbara kvinna.

Det gick några år och familjen utökades igen. Den här gången handlade det inte om någon rädd liten tjej som osäkert sökte sin plats i en främmande familj. Den här gången handlade det om en rädd liten tjej som försökte ta sin plats med buller och bång. Livet hade varit tufft även mot henne, men med åren landade hon och idag är även hon en given del av familjen och idag har även hon vuxit upp till en helt underbar ung kvinna.

Det är bara en av dem som jag fått bära under mitt hjärta, med de andra två kommer för alltid finnas i mitt hjärta. Blod är inte tjockare än vatten. Kärlek och respekt till varandra är det som binder samman en familj, inte att man delar samma gener. Varför nämner jag det då? Jo, för under åren har både de och jag flertalet gånger fått försvara vår familj då utomstående tycker att den inte är på ”riktigt” då vi inte är biologiskt släkt med varandra. Det gör lika ont varje gång någon påpekar det för i grunden säger de också att jag inte är lika mycket värd som mamma eftersom jag själv inte fött mina egna barn. Att min familj inte är lika mycket värd eftersom vi inte är biologiskt släkt med varandra. En familj har i grunden väldigt lite med släktband att göra har jag lärt mig med åren. En familj är däremot den plats där man alltid känner sig välkommen och älskad. Den plats där man är hemma och det är tyvärr inget man skapar per automatik bara för att man delar gener med varandra.

Mina flickor är vuxna nu, men de kommer alltid att vara mina ungar. De har också visat vilka underbara, tillitsfulla, kloka, omtänksamma och kärleksfulla kvinnor de vuxit upp till. Helst under den sista tiden då jag varit sjuk. De och deras sambos ställer upp för mig hela tiden, trots att de har fullt upp med sina egna liv. Jag känner en sådan tacksamhet för allt de gjort att den inte går att uttrycka i ord.

Från att ha haft en familj som bestod av mig och min äldsta dotter har jag idag en familj som består av fyra flickor, två svärsöner och inte att förglömma mina underbara barnbarn. Jag är så lyckligt lottad över att få ha alla de här människorna i mitt liv, men just idag eftersom det Internationella Kvinnodagen vill jag hylla mina fina flickor lite alldeles extra. Jag älskar er mina underbara ungar och jag är så glad över att vi alla fann varandra.