Jag har säkert kladdat på kvinnor ett 20-tal gånger, säger Lambertz och lägger till att han nog aldrig reflekterat över hur dåligt det beteendet kan vara.

Göran Lambertz. En av Sveriges mest ansedda män inom rättsväsendet. Före detta justitiekansler och före detta justitieråd i Högsta domstolen. För mig personligen är han mest förknippad med fallet Sture Bergwall, eller Thomas Quick, som han hette på den tiden. Lambertz förvarade styvnackat de fällande domarna mot Bergwall och hävdade att inga fel begåtts. Till sist gav han också ut en bok om fallet, trots att han vid den här tidpunkten satt som justitieråd i Högsta domstolen. Den instans dit Bergwall skulle vända sig för att begära resning i målet.

Nu har han återigen varit på tapeten och den här gången efter att ha suttit häktad, anklagad för våldtäkt. Det är visserligen en gammal nyhet vid det här laget, men jag kände att jag ändå ville ta upp några saker kring den. För det första så reagerade jag på hur media samvetsgrant kom till den pressträff som Lambertz höll i sin trädgård efter att han sluppit ur häktet. Givetvis ska han få komma till tals och ingen dom har fallit så därmed är han ju att betrakta som oskyldig, men samtidigt så kan ju orsakerna till att förundersökningen lades ner vara fler än att inget brott har begåtts. Just en vanlig anledning brukar vara att ord står mot ord och att det inte går att bevisa att något brott har begåtts. När det kommer till våldtäkt är det dessutom sällan det finns vittnen på plats vid själva händelsen, vilket i sin tur gör det än svårare att bevisa. På vilket sätt fick kvinnan samma möjlighet att komma till tals? Nu ville hon ju inte prata själv visserligen, men hon hade ett ombud som hade kunnat ge en motvikt till Lambertz version.

Vem som har rätt eller fel i det här fallet kan ingen utomstående prata i och vi kommer inte heller få svaret från något domslut eftersom förundersökningen är nedlagd. Är Lambertz falskt anklagad så förstår jag till viss del hans ilska över en falsk anmälan och att ha behövt sitta häktad för något han inte begått. Har han däremot gjort sig skyldig till att ha våldtagit den unga kvinnan så är det fruktansvärt att han nu undkom ett straff för det.

Samtidigt så undrar jag över hur en del människor resonerar. Ingen utomstående vet exakt vad som hände den där gången och ingen har rätt att döma andra människor såvida de inte jobbar vid en domstol. Ändå så hotas kvinnan så pass att hon nu tvingas leva på ett skyddat boende på grund av att hotbilden mot henne är så pass stor. Av vilken anledning tycker en del människor att de har rätt att döma andra och förstöra deras liv och av vilken anledning tror de sig sitta inne med svaren som bara de inblandade kan ha?

Hon har anmält män tidigare för våldtäkt säger en del. Har dessa människor hört talats om upprepad utsatthet, undrar jag då. Under de år jag jobbat med brottsdrabbade och det är många, så har jag träffat på ett antal brottsoffer som utsatts för fler än ett brott. Liknande brott dessutom. Tyvärr har många av dem möts med tvivel för i mångas ögon kan man bara råka ut för ett endaste brott av samma karaktär. Den föreställningen finns dessvärre också hos en del inom rättsväsendet. Råkar man ut för fler så möts man ofta med tvivel.

Till sist. Jag tycker Lambertz har gjort en hel del bra saker också under sin karriär inom rättsväsendet, men samtidigt fick ett uttalande från honom mig att undra vilken kvinnosyn han egentligen har och hur det har påverkat hans arbete som justitiekansler och justitieråd i Högsta domstolen.

Jag har säkert kladdat på kvinnor ett 20-tal gånger”, säger han och lägger till att han nog inte reflekterat över hur dåligt det beteendet kan vara. På Expressens reporters uppmaning ombeds han förklara skillnaden mellan att kladda och att tafsa, vilket han förklarar så här.

– För mig ligger det något sexuellt i att tafsa. Kladda är att lägga armen om, att krama lite för länge. Kanske pussa på kinden, pussa på huvudet. Sådant som inte är sexuellt men som ändå är oönskat av de allra flesta.”

Om nu Lambertz vet att det inte är önskat, varför gör han det då eller använder han det bara som ett maktuttryck? Skulle han göra samma sak mot en man eller anser han att han har rätten att utsätta kvinnor för de oönskade närmandena av just den orsaken att de är kvinnor? Det väcker så många frågor om hur han ser på könsroller och jämställdhet, samtidigt som det väcker ännu fler frågor om hur hans tänk påverkat hans jobb inom det absoluta toppskiktet i det svenska rättsväsendet.