Den 2 augusti skjuts en tolvårig flicka till döds i Botkyrka. Hon har kommit ivägen för en förlupen kula, ämnad för en annan person. Ett oskyldigt offer för gängkriminaliteten, men också ett offer för hur svensk lagstiftning hanterar densamma.

Knappt har nyheten landat innan kommentarer om vad en tolvåring gjorde ute ensam med hunden vid tidpunkten. Fast är det ens relevant för allmänheten att veta, tänker jag? Är det inte viktigare att fästa fokus på att en tolvåring inte kan gå ut med hunden vid den tidpunkten på dygnet utan att mördas?

I Sverige finns en utbredd kultur att försöka hitta anledningar till kriminellas handlingar. Vi vill förstå och bota deras onda sida, vilket tyvärr går igen i lagstiftningen också då unga gängkriminella får straffrabatt och lindrigare straff på grund av sin ålder. Eller då man ibland kan få uppfattningen att man letar efter förmildrande omständigheter för att kunna ge lägre straff? Har den här strategin varit framgångsrik, undrar jag? Finns det någon forskning på om vår milda taktik mot brottslingar får dem att vilja lämna brottets bana och leva ett vanligt Svenssonliv eller visar forskningen istället att Sverige är en kriminells paradis sett ur ett straffperspektiv?

Samtidigt är det brottsoffren som är de stora förlorarna i lagstiftarnas ovilja att skärpa straffen kring olika typer av brott. Allt som oftast är det också de drabbade som ifrågasätts istället för att fokus till fullo läggs på den som utfört gärningen. Jag har suttit med åtskilliga brottsoffer som fått förklara och försvara varför de befunnit sig på brottsplatsen, om de varit nyktra, vad de haft på sig, hur de uppfört sig, vilka de umgås med och så vidare. Människor som är traumatiserade efter det de varit med om, men ändå måste försvara sig och bevisa för andra att de är ärbara människor, värda att försvara.

Är det då försvarbart att en tolvåring befinner sig ensam ute med hunden, mitt i natten och mitt i Botkyrka som har rykte om sig att vara en rätt så orolig plats? Oavsett anledningen till att hon försvann ut i natten för den vet vi inget om så är det ändå helt oförsvarbart att mörda henne. Kanske blev hunden magsjuk? Kanske hade hon bestämt träff med någon? Kanske kunde hon inte sova? Kanske var hon osams med sina föräldrar och drog hemifrån? Oavsett anledningen så står den inte i relation till att hon skulle straffas med döden.

Det är väl ändå de som avlossat skotten som ska ifrågasättas? Alla de som faktiskt inte vill leva i ett fredligt och tryggt samhälle, utan istället väljer att göra tillvaron otrygg för alla andra genom olika typer av våldsbrott? Som det är nu har vi mer eller mindre accepterat att samhället är en otrygg plats genom att vi undviker vissa ställen eller att gå ut vid vissa tidpunkter. Är det den här utvecklingen vi har att se fram mot? Att våra livsutrymmen krymper i takt med att gängen och andra kriminella tar över våra gator? Är det inte dags att regeringen börjar ta tag i det här på allvar? Behöver de lite idéer så skulle de med fördel kunna åka på studieresa till vårt grannland Danmark. De har visserligen mycket kvar att jobba på de också, men de har kommit betydligt längre än oss och tack vare det har de kunnat stävjat delar av gängkriminaliteten.