Första delen av Lenas berättelse publicerades igår och finns att läsa här på bloggen.

Livrädd för att väcka honom låg jag alldeles still och väntade på att få höra hans snarkningar. Han var rejält berusad så jag visste att han skulle somna hårt och det tog inte heller många minuter innan de första snarkningarna kom. Jag hade så ont att jag hade velat skrika rakt ut och när jag reste mig upp såg jag att det var blodigt i sängen efter alla föremål han hade fört in i mig. Han hade blivit arg då jag var alldeles för torr för samlag och tvingat in saker i mig. Det gjorde så ont då och smärtan efter var nästan ännu värre. Jag slet åt mig kläderna och på vägen ut från sovrummet tog jag också med hans systemkamera som hade stått och filmat hela natten. Aldrig att jag skulle låta honom se på det han gjort och bli upphetsad av det han utsatt mig för. Tyst stängde jag dörren efter mig och sprang så snabbt jag kunde mot bilen. Väl där bad jag en tyst bön om att det inte skulle finnas poliser ute eftersom jag förmodligen inte var körbar efter vinet jag druckit kvällen innan. Jag klarade mig hem och så fort jag kom innanför dörren kastade jag av mig alla kläder och ställde mig i duschen. Allt jag ville var att bli ren från allt smutsigt jag varit med om, men tankarna fortsatte mala oavsett hur varmt vatten jag hade på och hur hårt jag än skrubbade med skrubbhandskarna. Jag var chockad och så äcklad av allt jag varit med om. Hatet mot mig själv växte i takt med att minuterna tickade och hans ord om att jag var en hora blev min sanning. Jag gick in i den här leken som en vuxen kvinna som ville prova något nytt, men kom ur den som en helt annan person.

Det tog lång tid innan mitt underliv var återställt, men jag vågade inte gå till någon läkare. De skulle ju förstås förstå vad jag gjort och stämpla mig som hora de också, tänkte jag. Lasse hörde av sig några gånger efter händelsen, men jag sa till honom att aldrig någonsin kontakta mig igen. Främst var det väl för att han ville ha tillbaka sin kamera, inte för att höra hur jag mådde eller be om ursäkt och det fick mig att känna mig ännu smutsigare. Han nästan normaliserade allt genom att inte ens prata om det. Kameran fick han däremot inte tillbaka. Jag plockade ur minneskortet och spolade ner det i toaletten och själva kameran slog jag sönder en kväll när jag mådde extra dåligt.

Det värsta är att jag inte kunde prata med någon väninna om det som hänt. En kvinna i min ålder förväntas inte ha den här typen av sex känns det som. Dessutom så har inte jag och mina väninnor den relationen att vi berättar för varandra om vad vi gör med våra partners eller vad vi har för fantasier. Sånt håller vi för oss själva och det fick mig att känna mig ännu mer smutsig, ännu mer som den hora han påstod att jag var både den kvällen och i de sms han skickade efteråt i ett försök att få tillbaka sin kamera.

Jag hade ändå tur som träffade på Mia av en händelse och det är därför jag vill dela den här berättelsen också. Hon ifrågasatte mig aldrig för vad jag gjort, utan stöttade mig helhjärtat där jag var för tillfället. När ångesten kom på nätterna så fanns hon ett telefonsamtal bort och det kändes så tryggt att veta.

Även att det gått ett tag nu så går det inte en dag utan att jag tänker på det som hände, men nu med fler frågeställningar. Till en början kände jag mig bara smutsig och äcklig, men idag har jag också börjat fundera över varför jag känner så när det egentligen var Lasse som försatte mig i en situation som jag inte kunde råda över. Många gånger har jag tänkt att jag är för gammal för att ägna mig åt att utforska min sexualitet, men jag är faktiskt bara 54 år och ska jag då inte ha rätt att ha ett sexliv utan att skämmas? Idag har skammen blandats med ilska, men en del dagar mår jag sämre och då skuldbelägger jag mig själv helt. Jag har inte vågat tänka tanken på att ha ett förhållande igen och ännu mindre ha sex med någon. Kanske kommer jag över den rädslan också någon dag, men än är det för tidigt.

Att gå till polisen och anmälan Lasse för det som hände var inte heller något alternativ. Jag ville inte att någon skulle få se de filmer han spelat in och allt kändes för privat för att berätta. Lika mycket som jag skämdes för det inträffade så litade jag inte heller på att en anmälan skulle leda till rättegång och även om det gjort det så ville jag inte att den kvällen skulle bli offentlig. Jag ville inte sitta i förhör och blir ifrågasatt om varför jag gått med på saker till en början, men sedan ångrat mig. Jag ville inte få frågor om hur mycket jag druckit, om jag gjort något liknande tidigare och andra högst privata frågor. Tyvärr så har jag fått uppfattningen att de här brotten utreds på ett sätt som ifrågasätter offret och jag hade ifrågasatt mig själv tillräckligt för att orka med att andra också gjorde det. Dessutom hade jag tagit det som ett tecken på att jag fick skylla mig själv om förundersökningen lagts ner.

Livet går vidare och jag kommer förmodligen alltid att minnas den här kvällen. Jag kan inte säga att jag lärt mig något annat än att jag inte kan lita på Lasse för innerst inne vill jag tro att de flesta män inte är som han. Jag vill tro att människor är goda och att jag kanske en dag hittar någon att älska. Någon som jag kan få bli gammal med och som jag också kan ha ett sexliv med utan att behöva ifrågasätta mig själv.