Sitter just nu och läser en bok som heter Män visar k*ken för mig, skriven av Caroline Hainer. En rätt läsvärd sådan faktiskt, även om den har några år på nacken.

Boken handlar i grunden om dickpics och det första som slår mig är hur normaliserade de här bilderna ändå har blivit med åren. Hur enkelt är det inte att ta sin mobil och fota sin mandom för att sedan skicka iväg den till en kvinna? Oftast har kvinnan i fråga inte bett om att få någon bild på avsändarens penis, men det är sällan det tas någon hänsyn till detta. Det är inte heller ofta man hör att kvinnorna som mottagit de ovälkomna bilderna gör någon polisanmälan. Varför, undrar jag? Det borde ju ändå vara tämligen lättutredda brott då många använder sig av sina egna abonnemang. En slagning på Eniro och fotografen är fast så att säga. En del kvinnor jag pratat med om just dickpics säger att de skäms. De vill inte göra någon anmälan för att de är rädda för att polisen ska tro att de själva uppmuntrat till att få bilderna skickade till sig. Andra säger att det är ingen idé och så länge de inte får fler så lägger de händelsen bakom sig.

Jag är faktiskt en av dem som låtit bli att anmäla ovälkomna bilder. Varför kan jag inte riktigt svara på, men kanske för att jag också skämdes för att gå till polisen och visa upp bilden jag fått. För några år sedan var det en man som tyckte att han skulle berika min dag med lite, i sina ögon fina bilder på sig själv. Jag känner inte personen mer än till namn eftersom han ibland förekommer i den lokala pressen. Dum som han var så hade han också skickat med en liten halvkroppsbild så jag kunde se hans ansikte. Trots att det gått flera år så minns jag än idag hur chockad jag blev när jag öppnade meddelandet och fick se en bilder av en medelålders man med halverigerad penis med grånande pubeshår omkring sig.

”Blir du sugen”?, stod det med stora bokstäver.

Nej, jag blev inte det minsta sugen faktiskt, utan ganska äcklad. Samtidigt blev jag rätt arg också för att han tagit sig friheten att skicka en sådan bild till mig. Rent fototekniskt hade den många fel, men mest fel var nog motivet och det faktum att jag inte ens känner avsändaren. Att försöka prata med någon som är dum nog att skicka bilder på sin penis förstod jag var lönlöst, men kanske fanns det andra som kunde få honom att tänka om? Av den anledningen letade jag rätt på hans frus telefonnummer och vidarebefordrade hans meddelande med texten, det måste ha kommit fel. Han hade nog ett och annat att förklara när han kom hem från jobbet den kvällen, men faktum är att det struntar jag i.

Nästa fråga jag ställer mig är om dickpics att jämföra med gamla tiders blottare? Visserligen sker det ena digitalt och det andra i ren fysisk form, men det är ju ändå ett ovälkommet uppvisande av någons genitalier. Förr sa man att blottare var harmlösa människor som bara ville visa upp sig eller chocka andra människor, men idag vet man att 30 % av fallen leder till grövre sexualbrott och 16 % av blottarna har redan begått grova sexualbrott. Hur är det med de som skickar dickpics? Ska de betraktas som ofarliga eller kan man förvänta sig att de också kommer att begå grövre sexualbrott? Har de suddat ut gränserna för rätt och fel redan i samband med att de skickat sin första dickpic? Framtiden kommer kanske att utvisa det, men än så länge finns det förmodligen ingen ordentlig forskning på det. Däremot så tycker jag att alla ni som får ovälkomna bilder ska göra en polisanmälan. Ja, jag gjorde det inte själv och idag kan jag ångra det, men faktum är att det är viktigt för att inte normalisera bilden av just dickpics. Har man inte bett om att få de här intima bilderna så är det helt klart ett ofredande och då är det upp till polisen att ta tag i det.