Jag har berättat den här berättelsen så många gånger förut, men den är väl värd att berätta igen eftersom den är lika aktuell fortfarande fast för andra barn och ungdomar. Pojken i berättelsen är vuxen nu, men han vill att jag berättar den så ofta jag kan för att hjälpa andra i samma situation att våga lita på någon vuxen och få hjälp.

Det hade varit en stressig dag på jobbet. Många samtal och mycket tunga berättelser som delats. Jag hade ett ärende kvar att ringa den dagen, huvudet värkte och ett tag övervägde jag att skjuta upp det till nästkommande dag, men gjorde det inte som tur är. Det var en cykelstöld stod det på pappret, men målsägande var ung och gick fortfarande i grundskolan. Han svarade redan på första signalen och efter en liten stund berättade han att han inte alls blivit bestulen på sin cykel, den hade blivit fullständigt demolerad då han parkerat den i skolans cykelställ. Dessutom var det en cykel som han bara hade hunnit ha någon vecka.

Vi pratade ett tag och under hela samtalet kände jag att det var något mer, något som han inte berättade så efter en stund frågade jag om han ville komma och träffa mig istället och det ville han. Dagen efter stod det en osäker liten kille i dörren till jouren, men han sken upp när han fick se taxarna som ju alltid är med på kontoret. Det var tack vare dem som vi också fick så bra kontakt har han sagt efteråt. Han ville komma hit eftersom han tyckte om den villkorslösa kärlek han fick av dem. Med tiden fick vi rätt bra kontakt och han började berätta om hur det var hemma. Mamma var sjukskriven och ekonomin var körd i botten. Pappa hade startat upp en ny familj och det fanns inte plats för honom där kände han. Därför hade han heller knappt någon kontakt alls med honom. Skolan sög, sa han och berättade om hur han dagligen fick höra om hur oduglig, ful och fel han var. Det fanns inte pengar att ge honom märkeskläder och nyaste mobilen så därför blev han sedd som en nolla. Det fanns knappt pengar till mat hemma och därför var det viktigt att han åt rejält av skollunchen så han skulle stå sig till nästa dag, men hur är det möjligt när magen värker av allt man får utstå, frågade han. Cykeln hade han sparat till genom att klippa gräs, gå ut med hundar, vara barnvakt och andra sysslor. Det här var en cykel som han tittat på under lång tid och lyckan var enorm när han äntligen hade sparat ihop tillräckligt med pengar för att köpa den. En vecka fick han ha den, sen bestämde sig mobbarna i skolan för att förstöra den för honom. För honom var det inte bara en cykel som förstördes, det var så mycket mer.

Vi höll kontakten nästen dagligen och han kom ofta förbi mig på jobbet när han slutat skolan. Hundarna kom att bli hans tröst och samtidigt så tyckte han att det var skönt att bara få vara någonstans. Med tiden hade han också fått så mycket förtroende för mig att jag han tillät mig kontakta hans mamma. Klart att hon hade förstått att något var fel, men eftersom pojken själv inte ville tynga henne med sina problem så hade han vägrat säga något till henne. När hon frågade om cykeln så hade han dessutom ljugit och sagt att den blivit stulen, vilket han även sa till polisen. Sanningen var den att den stod längst in i cykelrummet i det hyreshus de bodde i och hans mamma såg den inte eftersom hon själv aldrig var där.

Tillsammans kontaktade vi skolan och de ställde sig frågande till allt vi berättade eftersom de inte sett eller hört något som tydde på att han skulle vara mobbad. Visst att han gick ensam på rasterna, men de hade ingen aning om allt som hänt. Mobbing sker sällan framför de vuxna och den här pojken är inte den första som tycker det är oerhört jobbigt att be om hjälp i sådan här situation så det kanske inte var så konstigt att skolan inte uppmärksammat det. Det slutade ändå med att han fick byta skola och det blev riktigt bra för honom i hans nya klass. För första gången på flera år fick han vara med, han fick kompisar att vara med på fritiden och han började också kunna bygga upp sin självkänsla. Cykeln fick också ett lyckligt slut. Jag kontaktade en cykelverkstad här i stan och berättade för dem om det som hänt. De lagade den gratis efter att de fått höra hans berättelse.

Idag är pojken vuxen. Han har en bra utbildning, bra jobb och har hittat sin stora kärlek i livet. Vi har fortfarande kontakt ibland och jag blir lika varm om hjärtat varje gång jag ser hur lycklig han är nu. På sätt och viss är det ju tur att den där cykeln blev förstörd, sa han en gång och på sätt och vis var det ju det. Tack vare den nystades hela hans berättelse upp och det blev också möjligt att ändra hans skolsituation. Det är bara synd att det gick så lång tid innan han fick hjälp. Så många sömnlösa nätter, så många dagar med magont och ångest. Inget barn ska behöva uppleva det.