2014 började Nora att systematiskt länsa sin mormors sparkonto. Hon hade stått och tittat över axeln på henne när hon loggade in på internetbanken och bankdosan kunde hon ju lätt komma åt eftersom hon periodvis bodde hemma hos Karin. Det fanns en ansenlig summa pengar på sparkontot. Pengar som skulle gå till att sätta guldkant på tillvaron då hennes magra pension inte tillåter några vidare utsvävningar. Pengar som hon inte hade rört och därför inte heller sett att de inte längre fanns kvar. Det var först när hon och väninna bestämde sig för att åka på solsemester och det blev dags för henne att ta ut från sparkontot som hon upptäckte att det var nästan helt tomt. Nora erkände direkt, men drog sig ändå inte för att tömma det på de sista kronorna också när hon fick tillfälle. Flera hundratusen hade gått upp i rök för Karin och hon polisanmälde Nora. Dels för att det hon gjort är ett brott, men också för att hon hoppades på att hon skulle dömas till behandling vid en rättegång. Att det skulle bli en rättegång var hon nämligen helt säker på, dels för att Nora erkände även hos polisen, men även för att det gick att spåra alla överföringar från Karins konto till Noras.

Det var fem år sen den händelsen och sedan dess har betydligt mer saker hunnit hända. Helt plötsligt började det komma kravbrev till Karin om mobiler. Hennes egen mobil har hon ärvt från ett annat barnbarn och den laddar hon ett kontantkort i så det kunde ju inte stämma tänkte hon. Efter lite efterforskningar så visade det sig att hon stod på sex olika abonnemang för sex väldigt dyra mobiler. Återigen konfronterade hon Nora, återigen erkände hon att hon köpt mobilerna för att betala knarkskulder med och återigen polisanmälde Karin det inträffade.

Påhittigheten för att få tag i pengar var stor hos Nora och det skulle inte dröja innan Karin också började få kravbrev på olika lån som tagits i hennes namn. Lån med räntor upp till 89 %. Lån som hon absolut inte tagit. Återigen erkände Nora och återigen polisanmälde Karin.

Klart att man som utomstående undrar varför hon inte kastade ut sitt barnbarn, men som Karin själv säger så finns det ju ändå en kärlek till hennes nyktra jag som också gör det omöjligt att kasta ut henne på gatan utan vetskap om vad som kommer att hända henne. Däremot har hon gjort mängder med orosanmälningar i hopp om att Nora ska tvångsintas på något behandlingshem, men än så länge har inget hänt. Sist fick hon erbjudande om att åka och vila upp sig ett par månader på ett ställe, men Nora behöver behandling. Hon ligger i sängen och sover hela dagarna så vila är väl det sista hon behöver, säger Karin.

Under de här fem åren har alltså Nora tömt Karins sparkonto på flera hundratusen kronor, hon har köpt sex mobiler och andra varor för tusentals kronor och dessutom tagit svindyra lån i Karins namn. Med tanke på den låga pension som Karin har så är det faktiskt konstigt att de här lånen ens gick igenom.

För varje ny förskingring, bedrägeri eller stöld, vilket man nu vill kalla det, så har Nora erkänt både inför Karin själv och i förhör hos polisen. Varje transaktion går att följa från Karins konto till Noras. Varje lån också. Det är många enskilda transaktioner, men i slutet är det frågan om väldigt mycket pengar. Pengar som jag av egen erfarenhet vet är möjliga att spåra eftersom jag i ett desperat försök att hjälpa Karin själv satt och skrev upp datum och summor för varje överföring som skett mellan deras konton sedan det här började. Nora gav mig nämligen sina kontoutdrag för de sista fem åren också så därför var det möjligt.

Förra året började det trilla in kallelser till tingsrätten från olika fordringsägaren. Det kom kravbrev från olika inkassobolag och det blev också utmätning då flera ärenden hamnade hos Kronofogden. Det hade då gått fyra år från det första bedrägeriet och de olika kreditbolagen hade nu tröttnat på att vänta in en eventuell dom i tingsrätten utan stämde Karin på de här pengarna. Eftersom det inte fanns någon dom som kunde visa att det är Nora som utsatt henne för de här bedrägerierna så kunde man inte heller döma annat än att kreditbolagen hade rätt att få sina pengar från Karin istället.

Gång efter gång hade Karin polisanmält. Varje gång hade Nora erkänt och det gick också att bevisa överföringarna om man bara följde de bägges konton. Ja, det tar tid, men det var inte något vis omöjligt. Vad gör man då från polisens sida istället? Jo, man lägger ner förundersökningen. Efter en mindre än en halvtimmas förhör med Karin och något kortare förhör med Nora så lägger man ner eftersom det inte går att bevisa att det skett något brott. Karin ringer åklagaren som redan skickat tillbaka förundersökningen till polisen för fortsatt utredning och fallet tas upp igen. Ett kompletterande förhör hålls med Karin. Det tog cirka tio minuter och så läggs förundersökningen ner igen efter ytterligare en tid då man bara låtit fallet bli liggande, men återigen tar åklagaren upp det. Nu efter fem år bytte man handläggare och den här polisen verkade faktiskt också vilja utreda Karins fall. Det är mycket papper, det är invecklat men det är inte omöjligt. Karin går dit med de papper som jag skrivit iordning och där man klart och tydligt kan följa alla transaktioner från hennes konto till Noras. Det blev helt plötsligt också väldigt bråttom med att Karin skulle lämna in skadeståndskrav och räkna ut hur mycket pengar Nora hade blivit skyldig henne med åren, inklusive alla svindyra räntor. Äntligen, tänkte Karin, som började skönja ljuset i tunneln och vågade nu börja hoppas på att alla krav på henne skulle tas bort och läggas på Nora istället. Så i fredags ringde Karin mig. Hon var helt förkrossad. Förundersökningen hade återigen lagts ner i två fall med följande skäl och motivering:

 

Skäl: Något väsentligt allmänt eller enskilt intresse åsidosätts inte genom att förundersökningen läggs ner.

Motivering: Utredningen avser ett brott som inte kan förväntas leda till strängare straff än böter. Omständigheterna är sådana att man inte väcker åtal för gärningen. Samhällets eller enskildas intressen hindrar inte sådant beslut.

 

För länge sedan sa Karin att det verkar ha gått prestige i hennes fall då det fanns två poliser som jobbade hårdare för att misstro henne själv och lägga ner utredningen, än att försöka utreda all fakta som faktiskt finns. Vid ett förhör om alla mobiltelefoner som Nora tagit i hennes namn var hon till och med tvungen att ta fram sin egen mobil till sist för att bevisa att hon inte har någon Iphone. Vad nu det skulle bevisa med tanke på hur många människor som faktiskt har en sådan? En av dessa poliser tog förra veckan återigen beslut om att lägga ner förundersökningen i två fall, vilket kommer att få enorma konsekvenser för Karin. Visserligen har hon inte fel eftersom varje enskild händelse inte har ett så stort straffvärde, men om man slår samman allt så rör det sig om flera hundratusentals kronor. Pengar som inte Karin har eller kan betala tillbaka. Det här är också samma polis som visade sin omtanke för Karin förra vintern då hon i ett samtal med polisen sa att hon inte orkar mer och funderar på att avsluta sitt liv. Kvällen efter, alltså över ett dygn senare, kommer det två andra poliser och knackar på Karins dörr för att se så hon inte tagit livet av sig. Oavsett hur rara de poliserna som ringde på hennes dörr var så är det ytterligare ett hånskratt mot någon som redan är fullständigt nedbruten av rättssystemet anser jag. Om det nu fanns en oro för att Karin skulle ta sitt liv så väntar man väl inte i över ett dygn innan man kontrollerar om hon verkligen gjort det?

Eftersom det inte finns någon dom mot Nora så krävs Karin själv på alla skulder som hon försatts i. Jag var med henne till socialen för några veckor sedan eftersom hon inte har någon mat, men då hon hade 280 kronor kvar på kontot så skulle de pengarna räcka till både mat och mediciner fram till pensionen tio dagar senare. En omöjlig ekvation då bara mediciner och läkarkostnader går på mer i månaden än vad hon äter för. Hon var sen tillbaka på ytterligare ett möte för att få hjälp, men där tog man ingen hänsyn till alla skulder hon satts i eftersom det inte fanns någon dom, utan utifrån de beräkningar man gjorde så skulle hennes pengar räcka.

Karin är långt ifrån den enda gamla människa som svälter idag, men om vi inte lyfter fram dessa så kommer vi förmodligen också leva i tron om att alla våra gamla visserligen har en knaper pension, men ändå mat för dagen. Hon har dessutom en sjukdom som gör att hon måste ha sina mediciner för att överleva. Som det ser ut idag så har hon inte råd och samtidigt som hon under de här åren brutits ner psykiskt så har även hennes kropp sakta men säkert börjat lägga av. Ja, hon har tak över huvudet vilket är tur eftersom hon inte har pengar till en ny vinterjacka eller nya vinterskor. De gamla är helt utslitna. Karin som har jobbat och slitet hela sitt liv lever nu sitt liv i en sådan extrem fattigdom så hon inte ens har mat för dagen. Allt det här hade kunnat undvikas om hon bara hade haft en dom att visa fordringsägarna och socialtjänsten. En dom som bekräftar de brott hon utsatts för och som skulle kunna hjälpa henne bli av med de skulder Nora försatt henne i.

Har du möjlighet att hjälpa Karin med lite mat eller kläder i storlek 42-44 så snälla kontakta mig på 0705-100 666 eller maila: mia.landell@outlook.com.

Karin är långt ifrån ensam att ha fått stora konsekvenser av nedlagda förundersökningar, men jag hoppas att hennes berättelse ändå ska öppna ögonen för hur många brottsdrabbade blir bemötta idag.