Det här mailet fick jag av en kvinna som för många år sedan utsattes för övergrepp av sin dåvarande sambo. Här delar hon med sig av hur minnena många år senare fortfarande finns med och hindrar henne från att våga träffa en ny partner. 

Hej Mia.

För många år sedan utsattes jag för övergrepp av min dåvarande sambo under flera års tid. Trots att det är länge sedan nu och att jag borde ha kommit över det så har det förstört så mycket för mig.

Jag hade egentligen inte så mycket att jämföra med innan jag träffade honom eftersom jag inte legat med så många innan och vi pratade aldrig om sex hemma heller. Han tittade mycket på porr och efter han sett några av sina vidriga filmer så ville han prova det han sett på mig. Jag hatade det, men vågade till en början inte säga ifrån eftersom jag trodde att det var så här sex skulle vara. Jag hade ingen att fråga heller och alla mina väninnor verkade vara så nöjda med samlivet med sina partners så jag trodde att det var mig det var fel på. Han sa så ofta också. Att det var fel på mig som inte ville ligga med honom så fort han fick lust eller att jag kände avsmak för att se på de där porrfilmerna som han alltid tittade på.

När jag efter ett tag började säga ifrån om att jag inte ville vara med på allt det där som han tyckte var min plikt att göra som hans flickvän så tvingade han mig istället. Oftast hotade han med att han skulle döda min katt om jag inte ställde upp och jag vet att han hade gjort det också och njutit av det så jag hade inget annat val. Ibland brydde han sig inte ens om att hota utan tvingade mig till det han ville göra. Idag förstår jag att det handlar om våldtäkt, men då när jag levde i det kunde jag inte sätta ord på det.

Jag kan inte säga hur många våldtäkter han utsatte mig för, men det var så pass många att de till sist blev min vardag. Till sist tog jag ändå mod till mig och lämnade honom. Det bästa och det värsta beslut jag tagit i hela mitt liv. Det bästa för att jag äntligen blev fri från honom, det värsta för att jag nog aldrig varit så rädd som åren som följde. Jag visste aldrig vad som väntade, när han skulle dyka upp eller vad han kunde tänkas hitta på härnäst och det blev inte lugnt förrän han träffade en ny kvinna som han flyttade ihop med.

Samtidigt så svartmålade han mig bland våra gemensamma vänner så med tiden blev jag fruktansvärt ensam också. Det fanns också de som ifrågasatte det som hänt när jag berättade för dem och menade på att om det var sant så skulle jag ju ha blivit flata efter förhållandet med honom. Jag vet inte var de fått det ifrån. Att man helt plötsligt ändrar sin sexuella läggning och gör man inte det så kan inte övergreppen ha varit så farliga ändå. Jag försökte verkligen att bli homosexuell, kanske mest för att jag litade mer på kvinnor än män vid den tiden, men det gick inte. Istället kom jag att använda sex som ett självskadebeteende. Jag kände att jag inte var värd att älskas och att han haft rätt hela tiden om att jag inte dög till något annat än att ligga med. Under tiden träffade jag flera män som jag låg med och även om ingen av dem tvingade mig så begick jag övergrepp på mig själv eftersom jag tvingade mig själv att ligga med dem.

Till sist orkade jag inte längre utan jag beslöt mig för att försöka läka mig själv istället. Det bästa beslutet jag tagit, men tyvärr så bad jag inte om hjälp utan tänkte att jag skulle hela mig själv med egen kraft. Det har jag till viss del gjort också. Jag har läst mycket litteratur och skaffat mig kunskap kring det jag varit med om så idag kan jag ändå till stora delar lägga bort skuldfrågan. Däremot är jag fortfarande så arg över hur han lyckades förstöra så mycket av mitt liv.

Vad jag däremot inte kunnat läsa mig till är önskan och viljan om att ha sex igen. Det har gått 15 år sedan sista gången jag var med en man och det var på den tiden då jag skadade mig själv genom att ha sex. Trots att det gått så lång tid så varken vill eller törs jag ge mig in i något förhållande igen. Jag litar inte på att jag har förmågan att träffa en trevlig man som älskar mig för den jag är och jag litar inte på att jag någonsin kommer att kunna tycka om sex utan faller tillbaka i samma mönster igen.

Du skriver så mycket bra Mia, men jag kände att jag ville ge ytterligare en bild av hur det kan vara att ha blivit utsatt för upprepade våldtäkter och övergrepp. Det här är naturligtvis en grovt förkortad bild av det jag varit med om, men vad jag ville ha fram är att de här övergreppen kan förstöra så mycket för så lång tid om man inte kan komma över dem. Själv har jag utvecklats till en asexuell varelse mot min vilja, men modet finns inte att göra något åt det. Jag hoppas mitt mail ändå kan hjälpa någon annan i samma sits att våga göra något åt sin situation och inte låta det gå lika långt som jag gjort.