Såg ett program på SVT med namnet Våldtäktens spår. Det handlade om hur polisen tar hand om de spårsäkringssatser som görs i många fall då man anmäler en våldtäkt. Jag säger bara en sak. Det är skrämmande hur nonchalant man hanterar detta!

Jag har pratat med många tjejer under åren som berättar om den undersökning de gått igenom efter våldtäkten och beskriver den som ett andra övergrepp. De vet att det är ett måste för att säkra bevis, men i den situation som de befinner sig just då så känns det ändå som ett övergrepp hur otroligt fina personalen än är mot dem. Det har alltså ingenting med bemötande att göra, utan handlar om situationen i sig.

Inte nog med att man blivit utsatt för en våldtäkt, utan man ska också lägga upp sig i en gynstol och genomgå en undersökning. Man topsas på alla möjliga ställen och det undersöks både utanpå och inuti kroppen i jakt efter bevis. Det skulle vara en jobbig undersökning även utan ett trauma och då kan man ju bara tänka sig hur utsatt man känner sig där och då efter att precis varit med om ett övergrepp.

Det som får de flesta kvinnor att ändå härda ut är att de vet att det är deras bidrag till att kunna fälla gärningsmannen. Ibland är det en för dem helt okänd gärningsman och då kan de här proverna vara helt avgörande för att ens hitta personen. Naturligtvis så ifrågasätter man inte vad polisen kommer att göra med de här spårsäkringssatserna. Varken då eller senare, eftersom man är så säker på att polisen sköter sitt jobb och lämnar dem till analys. SVT:s program visar dessvärre att så inte är fallet. Endast fyra av tio spårsäkringssatser hamnar där de ska. De andra landar i bokhyllan hos någon utredare och blir sen kvar där tills de kastas eller landar i någon annan bokhylla. Några hade man till och med hittat bland lunchlådorna i personalmatsalen berättar en polis i programmet.

Det har inte funnits några rutiner för de här spårsäkringssatserna berättar en polis i programmet och så är det nog, men finns viljan att utreda de här brotten undrar jag? I sådant fall borde man väl se efter vilka bevis som finns och ta tillvara materialet istället för att ställa dem som dammsamlare i någon utredares bokhylla? Det finns ingen tvingande regel sedan tidigare att dokumentera vad som gjorts med spårsäkringssatsen berättar hon, men det är det ändring på nu. För två år sedan kom rikspolischefen med nya nationella riktlinjer om hur man ska hantera de här spårsäkringssatserna. I Stockholm säger man sig ha fått ordning på hanteringen av dem, men så är inte fallet överallt i övriga landet. Snart två år efter de nya riktlinjerna kom och man har fortfarande inte fått till stånd rutiner i hela landet.

När man pratar med polisen så säger de att våldtäkt är ett grovt brott, men ibland undrar jag om alla inom kåren tänker så. Om man nu anser det här vara ett grovt brott så låter man väl inte bevismaterial bli liggandes i hyllor på tjänsterum eller i kylskåpen i personalmatsalen? Då tar det väl inte heller två år att utarbeta rutiner för att följa de nationella riktlinjerna?

Hur många gärningspersoner har gått fria på grund av den här attityden hos polisen? Hur många brottsoffer hade kunnat slippa att bli utsatta? Hur många anmälningar hade kunnat avgöras i domstol istället för att läggas ner? Polisen i programmet fick frågan om hur det kunnat få gå till så här. Hon tror själv att det är polisens attityder mot den här typen av frågor som gjort att det kunnat gå till så här. Frågor som främst rör brott mot kvinnor.

Polisen ska utreda brott, men istället har de egna attityderna kommit ivägen och omöjliggjort att förundersökningar kunnat utredas på bästa möjliga sätt. Visst, poliser är också människor med åsikter och känslor, men de får de nog faktiskt lära sig att lägga åt sidan om det går ut över jobbet som i dessa fall. Här handlar det om människor som många gånger fått sina liv förstörda för många år framåt och där deras sista halmstrå för upprättelse är en rättegång. Då ska man också kunna lita på att man från rättsväsendets sida har gjort allt för att utreda det man utsatts för. Polisens hantering av spårsäkringssatserna är skandal och att man då två år efter att de nationella riktlinjerna kom inte arbetat upp rutiner för hur man ska ta hand om dem är ren slöhet och nonchalans!

 

Se SVT:s program Våldtäktens spår på https://www.svtplay.se/video/26289654/valdtaktens-spar