I USA har en tidning uppmärksammat att Disney fortfarande håller fast vid att Snövit väcks med en kyss av prinsen. Inte ok, säger man, då det är en kyss som uppenbarligen inte bägge parter är med på.

Det fick mig att fundera lite på sagor över lag. Ska sagor bara ha en lärande roll eller är det viktigt att sagor också får vara rena fantasier? Om vi bara har korrekt litteratur för våra barn, hur stimuleras då deras egen fantasi och kanske också i förlängningen lusten till lek?

Vill man så kan ju hitta fel i de flesta sagor faktiskt. Pippi Långstrump har i sagorna gjort sig skyldig till både våldsamt motstånd och våld mot tjänsteman. Detta trots sin unga ålder. Samtidigt som det är ytterst olämpligt av hennes pappa att lämna sin dotter med en enorm förmögenhet ensam i ett hus där hon får klara sig själv. Hon må vara stark, men hon har förmodligen känslor som alla andra små barn också.

Emil i Lönneberga får använda en kniv utan någon vuxen är med och övervakar. Dessutom lever han i en familj med en extremt våldsam pappa som han tvingas fly från och stänga in sig i en snickarbod för att undgå fysiska bestraffningar.

Askungen tvingas leva i ett rum där det finns ohyra i form av råttor. Visserligen kan hon prata med dem, men är vi verkligen säkra på det eller kan hennes ensamhet och den behandling hon utsätts för drivit henne så långt att hon börjat hallucinera?

Vill man så kan man hitta en rad mindre lyckliga omständigheter i de allra flesta gamla klassiska sagorna, dit jag tycker att även Astrid Lindgrens verk hör. Fast hör det inte till att man som barn också får lära sig om historien och därmed också höra de klassiska sagorna och senare andra verk som haft betydelse för historien? Kan vi verkligen skydda våra barn från allt, som i det här fallet en saga där en prins ger en kyss till en kvinna utan hennes tillåtelse? I sådant fall borde man väl kanske analysera hela sagan och ifrågasätta om den är lämplig för barn alls. Betänk att man skulle göra en film på Snövit idag, utifrån vad den egentligen handlar om.

Snövit bor i ett slott där även hennes svartsjuka styvmor bor. I den gamla versionen av Snövit har även styvmodern mördat hennes pappa, kungen, för att kunna ta över tronen. Mord på en regent borde verkligen inte vara något vi ska lära våra små om. Styvmodern, tillika drottningen, håller på med diverse häxkonster och får därigenom veta av sin spegel att hon inte längre är den vackraste i landet, utan nu fått konkurrens av sin styvdotter. Ren fåfänga av den äldre kvinnan och en extrem utseendefixering som får katastrofala följder för omgivningen.

För att röja sin konkurrent så lejer hon en torped som får i uppdrag att mörda Snövit och för att vara säker på att han utför uppdraget så vill hon ha Snövits hjärta som bevis. Torpeden visar sig vara lite småblödig så han låter Snövit överleva, även om hon därmed är hänvisad till sitt öde eftersom hon inte kan återvända till sitt hem där kvinnan som beställt mordet på henne bor. Jägaren återvänder till slottet och visar drottningen ett hjärta av ett rådjur istället varpå han lyckas lura henne att tro att Snövit nu är död. Sen spolar vi fram till slutet eftersom alla vet hur sagan om Snövit går. Snövit har alltså ätit av det förgiftade äpplet. De sju dvärgarna är utom sig av sorg och lägger henne i en kista av glas, varvid prinsen kommer förbi och ser henne. Han ger henne kyss, hon vaknar och sen lever de lyckliga i alla sina dagar. Ärligt talat, hur tänkte prinsen där? Visst att Snövit var vacker, men är det ändå inte lite makabert att ge en helt okänd och dessutom avliden människa en kyss? För mig är inte samtycket till kyssen det stora här, utan att han kysser en för honom okänd och dessutom död människa som han inte har någon som helst koppling till. fast nu var det ju tur att han gjorde det eftersom hon återuppstod från de döda igen, men ändå.

Vad vill jag ha sagt med det här? Att lära barn samtycke vid fysiskt umgänge varken börjar eller slutar med en klassisk saga som Snövit och om man nu stör sig så mycket på slutet så kanske man borde granska resten av handlingen också för det finns en hel del grova brott där att diskutera.

Vi behöver lära barn om att respektera varandra, men att ta bort slutscenen i Snövit tror jag däremot varken gör till eller ifrån.

 

Vill du läsa Expressens artikel så finns den länkad här:

Kritik mot attraktion på Disneyland – prinsen kysser Snövit utan samtycke (expressen.se)