Ett och ett halvt år gick och det var den tiden upphandlingen gällde, sen var det dags att söka nya bidrag från kommunen.

Söderköping, Valdemarsvik och Finspång ger inga bidrag längre eftersom de ger den andra jouren, men anser ändå att vi ska ta hand om deras brottsoffer. Jag var i kontakt med kommunstyrelsens ordförande i Finspång angående detta och påpekade också att vi har vittnesstödsverksamheten i Norrköping vilket också inkluderar deras kommuninvånare. Svaret jag fick förvånade mig mycket. Hon påstod nämligen att den nyöppnade jouren också hade det. En ren lögn som är lätt att kontrollera med tingsrätten här i Norrköping, men så förstod jag var lögnen kom ifrån. En av de drivande i den nyöppnade jouren är nämligen ersättare för Socialdemokraterna i Finspångs kommunfullmäktige. Konstigt bara att de köpte hans lögn rakt av utan att kolla upp det när jag sa att det inte stämde, men samtidigt var det väl väntat eftersom jag lärt mig från Norrköping att partikamraterna är viktigare än sanningen.

I maj skulle Socialnämnden ta beslut om att vi och den andra jouren nu skulle dela på ett uppdragsbidrag på cirka 280 000 kronor. I Linköping har man ungefär det dubbla på en jour kan tilläggas. Det här skulle då innebära att jag får sluta min anställning och att den verksamhet som vi byggt upp under många år skulle försvinna till stor del. Som tur vad så tyckte oppositionspartierna att det var fel att rasera en väl fungerande verksamhet så de röstade mot förslaget och gav oss hela bidraget i tre år. De hade då majoritet i Socialnämnden. Den andra jouren blev naturligtvis inte glada och sin vana trogen så överklagade de till Förvaltningsrätten. Under tiden blev det också en omorganisation i Socialnämnden och oppositionen förlorade sin majoritet.

Kommunen och Socialnämnden skulle komma in med ett yttrande till Förvaltningsrätten innan de tog beslut, men det var nu myglet tog riktig fart. Till att börja med begärde man anstånd med yttrandet fram till slutet av september. Det var inget som man tyckte att man behövde meddela oss, utan det fick komma som en överraskning när vi skrev till Förvaltningsrätten. De styrande vet att vi har dålig ekonomi och att jag är anställd, ändå valde de att göra så här utan att meddela oss. Enda anledningen som vi kan lista ut är att de förmodligen hoppades på att vi skulle gå i konkurs under tiden. När det sedan blev dags för socialnämnd i september så valde de att riva upp beslutet och bägge jourerna lika mycket var, 140 000 kronor. Det begär de alltså att vi ska kunna upprätthålla en fullgod verksamhet på, vilket visar hur lite de vet om brottsofferstöd och hur lite de bryr sig om att lära sig.

En annan sak som jag reagerat på är att den drivande mannen från Finspång som är med som ideell i den andra jouren är samma person som förr i tiden var den som förhandlade om våra bidrag med Norrköpings kommun. Är det inte ett lustigt sammanträffande? Dagen innan beslutet skulle tas om att riva upp det tidigare beslutet fick jag ett mail från en i oppositionen. Hon skrev vad som skulle hända och att hon skulle slåss för oss även om hon visste att det inte skulle hjälpa. De gör så här för att de kan och för att det blev en väldig strid inom partiet, fortsatte hon.

Med det sagt så slogs det fast en gång för alla att det inte är kvalité de styrande i Norrköping tittar efter. Det är vilka man känner och vilka titlar man har. Tydligen en väldigt bra grund för att hjälpa utsatt människor enligt Socialdemokraterna i Norrköping.

Jag har inte kunnat skriva med allt i den här serien för då hade jag kunnat fylla en hel bok. Avslutningsvis vill jag bara säga att jag är så trött på allt. Jag är så trött på att aldrig under mina 20 år på Brottsofferjouren östra Östergötland fått höra något positivt, trots att när man frågar de styrande rätt ut så säger de sig aldrig hört något annat om oss. Jag är så trött på att strida för brottsoffers rättigheter och att de aldrig får vara en grupp med en självklar status i samhället. Jag är så trött på att jobba för en svältlön och behöva slåss för varenda krona som kommer verksamheten till del. Jag är så trött på svågerpolitik och rävspel.

Jag är så trött på allt, men samtidigt så kan jag inte bara släppa och gå eftersom jag vet att det finns de som är beroende av det stöd jag kan ge. Ett stöd som de inte kan få på annat sätt. För oavsett vad Socialdemokraterna tror så är det inte fina titlar som garanterar rätt hjälp. Det är rätt utbildning, nätverk och erfarenhet. Något som nu kommer att fattas i hela Norrköping tack vare att de tycker det viktigaste är att deras pensionerade partikamrater får en fritidssysselsättning.