Igår skrev jag om Nytorgsmannen och det låga straff han fick. Jag skrev också om att FN:s Kvinnokommitté kritiserat Sverige när de granskat hur vi efterlever Kvinnokonventionen.

De punkter som kritiserats är följande:

  1. Få fall av sexualbrott och våld i nära relation anmäls, vilket innebär att mörkertalet är stora.
  2. Av de utredningar som görs är det få som utreds och utredningarna håller låg kvalitet.
  3. Få fall leder till fällande domar. De senaste åren har endast 5 av 100 anmälda våldtäkter resulterat i en fällande dom.
  4. Detta kallar kommittén för straffrihet, alltså att det saknas förmåga och vilja att ställa gärningsmannen till svars.

 

Regeringen har fram till 22 november på sig att svara på kritiken och det ska bli mycket intressant att läsa deras svar. Samtidigt så kan man inte låta bli att undra vad som har hänt med vårt rättssystem? Vad är det som saknas för att kunna garantera svenska kvinnor deras säkerhet och vad behövs för att kunna garantera att brott mot kvinnor också lagförs? Jag har precis läst Sveriges Kvinnolobbys skuggrapport om hur Sverige lever upp till Kvinnokonventionen. I förordet kan man läsa om hur Sverige varit ett föregångsland angående kvinnors rättigheter och jämställdhet, men här står också att utvecklingen inte bara stannat av utan också gått bakåt på flera centrala områden. Som exempel för man fram att löneskillnaden mellan män och kvinnor inte minskat på 25 år och att kvinnors utsatthet för sexuellt våld och övergrepp ökar.

Det är 2021 och Sverige som en gång i tiden var ett av världens mest jämställda länder har inte bara stannat av i utvecklingen, vi har backat. Vad är anledningen till det är ju förstås den första frågan som dyker upp. Hur kommer det sig att man helt plötsligt inte längre tycker att jämställdhet är en så självklar fråga att den inte är till hundra procent genomförd ännu? Vad har fått samhället att till och med backa i utvecklingen är nästa fråga man ställer sig?

I rapporten jag skrev om här ovan och som jag också skickar med en länk till finns en hel del intressant läsning. Ibland har jag blivit förvånad, ibland förbannad och ibland ledsen när jag läst igenom den. En salig blandning av känslor som alla har bottnat sig i frågan – varför? Hur kan det ens vara tillåtet att särbehandla ett kön på det här sättet i ett modernt samhälle? När ändrades synsättet på kvinnan så utvecklingen inte bara stannade av, utan även gick bakåt? Så många frågor, men största frågan är nog ändå om viljan finns att ta de krafttag som förmodligen krävs för att leva upp till Kvinnokonventionen?

 

(Kvinnokonventionen antogs 1979 och trädde i kraft 1981. Sverige ratificerade konventionen 1981)

 

Kvinnor-i-Sverige-2021.pdf (fn.se)