Tillsätt en haverikommission varje gång en kvinna mördas av en partner, säger Carin Götblad. Äntligen ett konkret förslag, men tyvärr så tror jag inte att regeringens tidigare nationella samordnare mot våld i nära relation kommer att få gehör för sitt det.

Varje år mördas i snitt 15 kvinnor av sin partner eller före detta partner. Det är fler än en kvinna i månaden och så har det sett ut under rätt många år nu. Trots det så läggs det förvånansvärt lite fokus och resurser på just mäns våld mot kvinnor. Tidigare i år har också FN:s råd för mänskliga rättigheter granskat hur Sverige lever upp till dessa och här slog man ner på just våld mot kvinnor och att man inte har ett tillräckligt förebyggande arbete. Man menar att Sverige måste bli bättre på att i högre grad skydda offren och åtala förövarna.

Sverige har mycket att leva upp till som de i dagsläget misslyckas med. Det dödas i snitt 15 kvinnor om året av sina partner eller före detta partner. Utöver det så lever tusentals kvinnor med risken för att bli dödade nästa gång partnern får ett vredesutbrott. Många vågar inte lämna förhållandet, medan andra har fått fly för sina liv. Barnen och de själva lever gömda, livrädda för att bli hittade och mördade, men förövaren själv tillåts gå fri i samhället. För ett tag sedan föreslog en kommunstyrelse i södra Sverige att dessa män skulle förvisas från kommunen, förses med fotboja och inte tillåtas återvända så att offren kunde få leva ett något så när fritt liv i sin egen hemmamiljö. Ett förslag som de förmodligen inte kommer att få något gehör för, men som åtminstone visar att man från förstått problematiken för de utsatta.

Ibland döms förövarna i domstol, men ofta handlar det om relativt korta straff sett ur offrets synvinkel eftersom det bara är under den tiden då förövaren sitter i fängelse som de kan känna sig säkra. När sedan straffet är avtjänat så förväntas allt vara glömt och förövaren kan leva fritt i samhället, medan offren istället tvingas bort från sin hemmamiljö. Barnen tvingas byta skolor, bryta med kompisar, lära sig leva med skyddade personuppgifter. Inte allt för sällan så följer det en vårdnadstvist där förövaren vill ha vårdnad eller umgänge med barnen. De barn som tvingats gömma sig för förövaren för att rädda livet på sig själva och sin mamma.

Flera av kvinnorna som mördats har gjort polisanmälningar, men av olika anledningar så har de inte gått vidare. Ibland handlar det om att de inte vågat medverka i förundersökningen och dragit sig tillbaka. Polisen har då inte ansett sig ha något annat val än att lägga ner. Andra gånger handlar det om att anmälningarna hamnar i högar på någons skrivbord i väntan på utredning. Jag har träffat kvinnor som lever med skyddade personuppgifter. Som ständigt har rädslan för att hittas och dödas närvarande, men som fått vänta i flera år på att deras anmälningar ska utredas. När deras anmälningar sedan tas upp så har merparten lagts ner. Om Sverige ska leva upp till FN:s krav så kanske man borde göra oberoende utredningar på hur det kan ske? Hur man kan låta anmälningar bli liggande i år utan åtgärder och vad man kan göra för att stötta de kvinnor som inte vågar fullfölja sina anmälningar.

Sverige har mycket att jobba på när det gäller våld i relation, men vill de styrande ens ta i den här frågan? Tusentals kvinnor lever med våld och hot i hemmen, tusentals barn förvägras en trygg barndom då förövarens frihet är viktigare än barnens. Kvinnor mördas varje månad av en partner eller expartner, men hade deras död gått att undvika om problemet med våld i relation bara hade tagits på allvar? Förmodligen, men det innebär inte att man kommer att ändra några rutiner än på länge. Kvinnor kommer att fortsätta misshandlas och dödas utan att något görs åt det. Carin Götblad har därför så rätt. Tillsätt en haverikommission varje gång en kvinna mördas av sin partner eller före detta partner. Då kan man inte längre blunda för problemet och förhoppningsvis kanske man också kommer fram till bra rutiner som kan förhindra andra kvinnors våldsamma död.