38 000 kvinnor och unga flickor lider av sviterna efter att ha blivit könsstympade. Av dessa är ca 7 000 flickor under 18 år. Enligt Socialstyrelsen riskerar ytterligare 19 000 unga flickor ingår i riskzonen att utsättas för könsstympning.

Det är en betydande mängd kvinnor och unga flickor som redan har eller riskerar att få sina könsorgan stympade på olika vis. Många av dem kommer sedan att få leva med livslång smärta, svårigheter att kissa och menstruera, smärtor vid sex och komplikationer vid förlossningar. Allt för att en tusenårig tradition bjuder att man ska vanställa kvinnors underliv för att säkra familjens heder. Många unga flickor får dessutom plikta med sina liv i samband med själva könsstympningen, andra dör av komplikationer och sjukdomar som kan direkt härledas till ingreppet. Inte ens det kan få de som väljer att könsstympa sina flickor att fundera ett varv extra och låta dem vara så som de skapades. Det är viktigare att fördärva sina döttrars liv och underliv, än att se till att man inte skapar dem livslång smärta och ibland även dödliga komplikationer.

 

När man pratar om könsstympning så brukar man prata om fyra olika sätt.

  1. Förhuden kring klitoris, samt delar eller hela klitoris skärs bort.
  2. Klitoris, samt inre och yttre blygdläppar skärs bort.
  • Inre och yttre blygdläppar, samt klitoris skärs bort, samt att vaginalöppningen sys igen så det endast återstår ett litet hål där urin och mensblod kan droppa ut. (Även kallat infibulation)
  1. Klitoris sticks sönder med vassa föremål, vilket medför en livslång smärta för den kvinna som utsatts för ingreppet.

90 % av världens alla könsstympade kvinnor och det är ca 200 miljoner flickor och kvinnor räknas med att stympats enligt metod 1 – 3. En tortyr som kan lämna livslånga trauman, medföra livsfarliga komplikationer och inte allt för sällan också död.

I Sverige har det enligt lag varit förbjudet att könsstympa flickor sedan 40 år tillbaka. Det är också olagligt att föra flickan utomlands och genomföra könsstympningen i ett annat land. Man får helt enkelt inte könsstympa flickor alls, men ändå räknar man med att det finns 19 000 flickor som lever med risken att bli utsatta.

Under de här åren som lagen mot könsstympning funnits har det resulterat i 3 fällande domar. Lagen har alltså funnits i 40 år, vi beräknar att det bor ca 38 000 könsstympade kvinnor i Sverige och ytterligare 19 000 unga flickor lever i riskzonen för att uppleva samma öde. Vi vet därför att det finns många utsatta, men hur kommer det sig då att det bara finns tre stycken domar?

Är det lagstiftningen som är för tandlös eller kan det vara så att informationen till de här flickorna inte når fram? Fast om informationen når fram, skulle de här flickorna då våga anmäla sin familj, som ju oftast är de som står bakom beslutet att låta könsstympa dem?

Helt klart är att Sverige misslyckats med att skydda de här unga flickorna och kvinnorna. Vi är väldigt bra på att stifta lagar, men tyvärr verkar det i det här fallet inte nått hela vägen fram. Något måste göras innan ännu fler riskerar att bli vanställda för livet, eller i värsta fall förlora sina liv.