Ungdomar, en del så unga som 11 år, hänger i city och trakasserar folk, skriver man i Norrköpings Tidningar idag.

Det är polisen som berättar att stora gäng av barn och ungdomar samlas i city i Norrköping där de kastar mat på personalen vid olika matställen, är otrevliga mot förbipasserande och utsätter kvinnor för sexuella trakasserier. Det har tydligen blivit en ny fritidsgård sedan pandemin gjort att man slagit igen deras riktiga fritidsgårdar, enligt polisen. Så må det kanske vara. Det är kallt ute och de behöver någonstans att värma sig när de umgås, men det väcker ändå en del frågor hos mig.

För det första. Varför hänger de på stan? Varför är de inte hemma hos varandra om fritidsgårdarna är stängda? Pandemin, säger kanske någon, men om de kan umgås i skolan hela dagarna utan att de anses utgöra någon exceptionell smittorisk för varken varandra eller personalen på skolan så borde det väl ändå vara riskfritt att umgås även på fritiden? Dessutom är man rimligtvis inte i lika stora grupper när man umgås hemma.

För det andra. Varför är de otrevliga? Fritidsgårdarna är stängda och city är tydligen den nya fritidsgården, men uppför de sig verkligen så här illa på fritidsgårdarna? Skulle inte tro att de går dit och kastar mat på personalen, skriker otrevliga saker till allt och alla, samt tafsar ledarna på rumpan. Med andra ord borde de här ungdomarna mycket väl kunna skilja på rätt och fel och därmed också kunna uppföra sig även när de är i ett gäng på stan. Eller är det här någon slags protest från deras sida att de inte har någonstans att vara efter skolan. Då finns det nämligen bättre sätt att påverka än att göra sig omöjliga och trakassera sin omgivning.

För det tredje så undrar jag hur mycket föräldrarna vet om det här? Är de medvetna om att just deras barn är en del av de här gängen som man nu får läsa om i tidningen? Eller gömmer de sig bakom att det är alla andras ungar som är ouppfostrade slynglar medan deras egna är små änglar? Jag har själv genomlevt fyra stycken ungdomsperioder med fyra stycken flickor och jag vet att de inte alltid är så pigga på att berätta precis allt om vad de har för sig. Vad jag också vet är att jag har varit en pina för dem med mitt tjat ibland och ibland har de grundlurat mig så in i …. Med det sagt så har man ett ansvar som förälder att åtminstone försöka ta reda på vad ens barn ställer till med. Ibland går det åt skogen, ibland känner man sig som tjatmostrarnas okrönta drottning och ibland går det bra. Föräldrar har inte till uppgift att vara sina barns bästa vänner, enligt mig. Deras roll är att vara en trygg, stabil och kärleksfull vuxen som man alltid kan vända sig till vad man än ställt till med. Föräldrar har ansvaret för att barnen växer upp med de bästa förutsättningarna man ge dem. Som tur är kostar kärlek och omtanke inga pengar så därför är det något som också alla föräldrar kan ge.

Med det sagt så vill jag bara lägga till att det finns säkert alla möjliga ursäkter och förklaringar till varför en del ungdomar gör så här, men till er som tar dem i försvar – skulle ni själva vilja bli utsatta för dem? Skulle ni tycka att det var lika ok om det var ni själva som fick mat kastad på er och om en tonåring tafsade er rumpan? Om svaret är ja, så tycker jag att ni ska bege er ner till stan och anmäla er som frivilliga offer för de här ungdomsgängen. Eller så kan man kanske hoppas på att ungdomarnas föräldrar börjar ifrågasätta var deras barn håller hus på kvällar och helger så polis och socialtjänst har en möjlighet att komma tillrätta med problemet istället.