När jag är ute och föreläser bland ungdomar så pratar jag rätt mycket om våld i nära relation. Ett ämne som jag förstått att inte alla kan riktigt förstå varför jag ens tar upp. Varken bland ungdomarna själva, eller bland de vuxna som ibland också finns med och lyssnar.

”Det är mycket drama också”, var det en lärare som sa till mig och menade att ungdomarna förstorade upp saker så det fick rent av orimliga proportioner.

”De är ihop ena dagen och så är det slut nästa”, menade en annan vuxen vid ett annat tillfälle, men höll med om att det faktiskt fanns en del ungdomar där hon reagerat på att de inte verkade ha det så bra med sin partner.

Nu har resultatet av ett forskningsprojekt från Stockholms universitet kommit och den visar att våld i ungas relationer är minst lika vanligt som våld i vuxnas relationer, men det finns också skillnader. Bland annat den att ungdomarna berättar att de inte tas på allvar hos de vuxna när de berättar.

Det finns skillnader också visar studien. Bland annat den att för en vuxen kan jobbet fungera som en fristad, men för ungdomen är det inte helt ovanligt att man går i samma skola som sin förövare och därmed kan de aldrig få någon återhämtning. Samtidigt ställs det krav på tjejerna, ja det är främst tjejer som utsätts, att de ska klara skolan för att kunna gå vidare in i vuxenlivet. Hur gör man det om hela ens liv är ett enda stort kaos?

Jag har träffat många tjejer under årens lopp som berättar om kraven som ställs på dem och som skulle få vilken vuxen kvinna som helst att duka under av utmattning. Många berättar om att de förväntas hjälpa till hemma, vilket inte är något konstigt i sig eftersom det hör till att alla drar sig strå till stacken för att underlätta vardagen för samtliga i en familj. De berättar om att de förväntas se bra ut och ta hand om sitt yttre, vilket då även innebär otaliga timmar på gymmet eller i löparspåret. De ska vara sociala med sina vänner och kunna lägga upp snygga bilder på Instagram som visar att de minsann också har ett perfekt liv. De ska klara av skolan med så pass bra resultat att de klarar av att skaffa ett jobb eller studera vidare efter gymnasiet. Samtidigt som alla de här kraven hänger över dem så har hon också en dominant pojkvän som kräver hennes fulla uppmärksamhet och ständig tillgång till hennes kropp. Vem skulle orka att prestera resultat som är livsavgörande för framtiden i det läget? Inte konstigt att skolan då blir lidande.

Ibland undrar jag hur vanligt det verkligen är att föräldrar pratar med sina barn om förhållanden och sex. Om det verkligen är så att alla föräldrar sätter sig ner med sina tonåringar och berättar hur man ska behandla den man älskar och vad man själv förväntas ställa upp på eller framför allt inte ställa upp på. Pratar man om att ingen äger rätten till någon annans kropp och pratar man om att man själv äger rätten att njuta av sin egen?

Våld i ungas parrelationer har nog funnits i alla tider, men på något vis känns det som det ändå har ökat. I vilket fall som helst så är det upp till oss vuxna att se till att de som utsätts får det stöd som de behöver, men även jobba förebyggande genom att lära den yngre generationen hur man behandlar sin partner med kärlek, respekt och tillit.

 

Ny svensk studie: Relationsvåld lika allvarligt bland unga som vuxna | SVT Nyheter