Nu har domen mot de två männen som våldtog, rånade och torterade de unga pojkarna på en kyrkogård i Solna i somras kommit. Ett hån mot brottsoffren. Ett hån mot alla som fortfarande har kvar tron på att samhället ska beskydda oss. Ett hån mot rättvisan!

Första tanken som slår mig är, vad är det för fel på samhället som inte lyckas skydda oss mot sådana individer? De här männen har trots sin unga ålder hunnit med en hel del brottsligt, men ändå är de fria att vandra omkring på gator och torg utan några som helst skyddsåtgärder så inte oskyldiga råkar ut för dem.

Ungdomsrabatter, mängdrabatter och straffrabatter. Vad är det egentligen för rabatter som finns inom vårt rättssystem och behöver de finnas där? Återigen har det bevisats att de låga straffen inte haft någon annan nytta än att de tillåtit gärningspersoner att komma ut tidigare på gatorna så de kan fortsätta sin brottsliga bana. När ska man förstå att straffen också finns till som ett skydd för offren? Att så länge en kriminell person sitter inlåst så kommer hen i alla fall inte kunna skada fler personer under den tiden.

Just de här två männen har redan tidigare blivit dömda, men återigen så är straffen anpassade efter deras ålder och inte vad de är kapabla till att göra. Även om man är 18 år så är man väl kapabel till att både råna, tortera, våldta och i värsta fall också mörda. Varför utgår man hela tiden från åldern, inte från brottet när man bedömer om det ska läggas till någon rabatt på straffet över huvudtaget?

Den ena mannen var tidigare dömd till tio stycken samtal med socialtjänsten på grund av en stöld. Undrar just vad de samtalen handlade om, eller om han ens dök upp på dem? Den andra gärningsmannen var även han dömd sedan tidigare. 1,5 års fängelse för mordbrand, men straffet hade inte verkställts ännu den där augustinatten och därför var han fri att begå nya brott. De hade dessutom hunnit begå brott mot två andra pojkar innan den omtalade natten på kyrkogården i Solna. Frågan är hur många fler brott de begått under den här tiden? Hur många som inte polisanmälts eller som inte haft tillräckligt med bevisning?

Pojkarna som råkade ut för dem verkar mest haft tur att de överlevt, men skadorna som de tillfogades både fysiskt och psykiskt kommer förmodligen ta många år innan de läkt. Männen som utsatte dem har inte heller visat någon som helst ånger för vad de gjort utan mest suttit och hånlett eller skrattat under både förhör och rättegång. Ett sådant beteende visar väl ganska så klart att man inte ångrar en sekund av det brott man begått och gör man inte det så finns det heller inga som helst spärrar till att kunna begå liknande brott igen. Hur kan de då få kraftigt neddragna straff på grund av sin ålder? Är inte allmänhetens säkerhet viktigare än deras frihet? Det totala straffvärdet för den ena är 14 års fängelse, men då han bara är 18 år gammal så reduceras straffet till 5,5 år. Med den villkorliga frigivningen är han ute efter att ha avtjänat 2/3 av straffet. Den andra mannen dömdes till 9 års fängelse, men är även han ute igen efter 2/3.

I timmar utsattes de bägge unga pojkarna för grov våldtäkt, tortyrliknande misshandel, rån och flera andra brott. Man kan bara tänka sig vilken dödsångest, vilken panik och vilken maktlöshet de kände. Två offer för samhällets snedvridna syn på att man ska ge så milda domar som möjligt. Att alla kriminella är värda en andra, tredje, fjärde, femte …. chans. Vem visar man då mest hänsyn? Vanliga skötsamma medborgare eller de kriminella som gång efter gång visar att man inte har några som helst planer på att börja leva ett skötsamt liv. Det är dags att sluta ge kriminella straffrabatter, ungdomsrabatter och mängdrabatter på det här slentrianmässiga sättet och istället titta på vilka brott de begått och om det finns en hög risk för att de fortsätter med brottsligheten. För i sådant fall finns det bara en lämplig plats för dem och det är inom lås och bom.