Nästa år är det val igen och då kommer de politiska partierna börja berätta om hur just de ska kunna bygga ett tryggare samhälle. Ofta handlar det om att begränsa den organiserade brottsligheten och sällan handlar det om hur man ska kunna hjälpa de som utsatts för brott.

Vad är det som gör att de som styr landet lägger så lite vikt vid just de brottsdrabbade? Att vi har människor som utsätts för brott är knappast ett nytt fenomen, men ändå verkar den här gruppen av människor allt som oftast hamna i skymundan. Hamnar fokus någon gång på offren så har det allt som oftast ändå en koppling till den organiserade brottsligheten och återigen glöms alla andra tusentals andra brottsoffer bort. Under de 20 år jag jobbat med de här frågorna så har jag faktiskt inte sett någon som helst förbättring. Snarare försämringar på vissa håll.

Låt mig ta ett exempel när det gäller mäns våld mot kvinnor. Tusentals kvinnor lever med en våldsam partner och tusentals barn tvingas uppleva våld i hemmet. Ibland blir de också utsatta för våld eller så tvingas de se hur mamma blir slagen. Oavsett vilket så sätter det djupa spår hos barnen att tvingas leva under sådana hemförhållanden.

Var tredje vecka mördas en kvinna av sin partner. Mäns våld mot kvinnor är så pass utbrett i landet att det är att anse som ett folkhälsoproblem enligt WHO. Ändå gör man inget åt problemet och man gör framför allt inget för att förbättra situationen för de redan utsatta. Över tusen kvinnor och barn lever dessutom gömda inom eller utanför landets gränser då lagstiftningen inte räcker till att skydda dem. Kvinnor och barn som aldrig begått några brott, men där samhället anser att den person som är farlig för dem har sonat sitt brott, suttit av sitt brott i vissa fall och därmed inte längre kan hållas i förvar. Att hen däremot fortfarande anses så pass farlig för offren att de tvingas leva gömda och få hela sitt liv inskränkta och i vissa fall förstörda är inget man visar någon hänsyn till. Förövarens rätt till frihet är viktigare än offrens hälsa och liv enligt den lagstiftning vi har nu. Hur kommer det sig, kan man undra? Fenomenet är inget nytt och problem med våld i relation har funnits i så många år att det knappast kunnat undgå någon politiker vid det här laget. Är det rent ointresse som gör att man vägrar ta tag i de här frågorna i sådant fall?

Rättsväsendet har inte alltid de verktyg de behöver för att kunna skydda kvinnan, men ibland vilar besluten på ren okunskap också. För ett tag sedan la jag ut ett inlägg på Facebook som jag delat från gruppen Gömda Kvinnors sida. Det var en dom i en vårdnadstvist där kvinnan och barnen levde med skyddade personuppgifter eftersom mannen och tillika pappan var en farlig person för dem. Domstolen hade i domen resonerat kring att om pappan fick vårdnaden så skulle ju barnen slippa leva med skyddade personuppgifter. Visserligen så stämmer ju argumentet i sak, men ur ett säkerhetsperspektiv är det rent förkastligt. För att slippa gömma sig för den man som anses farlig för barnen så skulle man helt enkelt göra pinan kort och helt enkelt kasta dem i famnen på deras gärningsperson. Var finns brottsofferperspektivet i det tänket?

Vad Sveriges politiker behöver fundera över är hur man tar tag i det här problemet. Det är väl utbrett och borde därför ha varit en mer prioriterad fråga, men ändå verkar ingen vilja ta tag i det. Tusentals kvinnor utsätts för våld varje år. Ännu fler barn utsätts eller bevittnar våld i hemmet. Det är ett folkhälsoproblem, men kommer vi någonsin få en vettig lösning på problemet?