Jag förstår att man inte kan hålla gärningsmän inlåsta för alltid. Så gör man inte i en demokrati. Fast i en demokrati förväntas man också skyddar man sina laglydiga medborgare och man framför allt barnen. En ekvation som allt mer sällan går ihop.

Igår skrev jag om Clara som från det att hon var elva år och fyra år framåt blev förföljd av en man som var anställd på den skola hon gick. Han skickade bilder av sitt kön och filmer på när han onanerade, men trots det och trots att han också skickade hot tog det fyra år innan han ställdes inför domstol. Då var det inte bara brotten mot Clara han stod åtalad för, utan försök att få 22 (!) andra barn att skicka sexuella bilder till honom. Han var ute lite över ett år senare och fortsatte som tidigare så nu är han återigen misstänkt för sexualbrott mot barn.

Idag slog jag upp Norrköpings Tidningar när jag skulle äta frukost och fick nästan omgående ögonen på en rubrik. ”Flicka utsattes för mordförsök – HD prövar inte målet”. Rubriken hör till en mycket uppmärksammad händelse i Norrköpingstrakten då en nioårig flicka blev grymt våldtagen och var nära på att dö på grund av gärningsmannens totala likgiltighet. Åklagaren ville redan i tingsrätten att han skulle dömas för bland annat mordförsök, men tingsrätten dömde istället till synnerligen grov misshandel. Elva års fängelse blev domen för synnerligen grov misshandel, grov våldtäkt mot barn, människorov och övergrepp i rättssak. Hovrätten ändrade sedan domen till mordförsök istället för grov misshandel och straffet skärptes till 14 års fängelse. Man ansåg att det var ren tur att flickan överlevt och att han varit totalt likgiltig för om hans görande hade kunnat döda henne.

Mannen själv anser sig naturligtvis vara oskyldig, trots bevis som talar starkt mot honom. Dessutom så har han för bara några år sedan också utsatt ett annat barn för grov våldtäkt och var under tiden för dådet mot nioåringen villkorligt frigiven. Jag har skrivit så många inlägg om just villkorlig frigivning. I vissa fall är det bra och rent nödvändigt, men systemet vi har idag är rent förkastligt. Där förväntas alla få lämna fängelset efter att ha avtjänat 2/3 av sitt straff och ingen hänsyn tas till om de tagit till sig eller ens deltagit i de program som finns för den här typen av brottslingar i fängelserna. Det finns förmodligen inte ens någon som bedömer om de är lämpliga att släppas ut i frihet ens eller som har mandat att säga ifrån om den villkorliga frigivningen om personen inte anses färdigbehandlad.

Varför är den villkorliga frigivningen inte villkorad? Det ska inte vara någon självklarhet att man får avtjäna sista tredjedelen av sitt straff i frihet, utan det ska vara förknippat med om man deltagit i de program kriminalvården har för just det brottet man blivit dömd för. Det ska också baseras på hur man svarat på behandlingen och hur man i övrigt skött sig under fängelsevistelsen. Att bli villkorligt frigiven skulle därmed kräva att var och en fick en personlig bedömning där även återfallsrisken räknades in.

Hade man gjort en sådan bedömning på gärningsmännen i Claras och den nioåriga flickans fall så kanske man hade kunnat rädda flera barn från att skadas. Det måste snart börja tas hänsyn till medborgares trygghet och säkerhet, istället för att hela tiden titta på kriminellas rättigheter. Har man utsatt ett barn för mordförsök och grov våldtäkt så har man inga som helst rättigheter kvar. Då har man bara skyldigheter och en av dessa är att aldrig mer i hela sitt liv återigen skada ett barn.