Det behöver inte vara den som utsatts för brottet som gör anmälan, utan det kan lika gärna vara någon som fått vetskap om eller bevittnat brottet.

Ibland kanske det inte känns som en självklarhet att anmäla och beslutet kan föregås av många tankar och mycket känslor. Kanske är man osäker på om det man varit med om verkligen är ett brott? Kanske tycker man att en anmälan känns både skrämmande och främmande eller ibland kan det till och med vara så att man inte vågar av olika anledningar? Känner man sig osäker så kan man vända sig till olika hjälporganisationer eller till polisen för att diskutera. Däremot ska man vara medveten om att polisen alltid måste upprätta en anmälan om de får kännedom om ett brott som lyder under allmänt åtal, men man kan ju alltid kontakta dem och fråga rent allmänt om man är osäker.

Du kan också kontakta mig via mail eller telefon så ska jag göra vad jag kan för att hjälpa dig med dina frågor och funderingar.

Det finns olika hjälporganisationer som kan vara med och finnas som stöd för dig efter en anmälan. Många av dessa kan man även vända sig till utan att ha gjort någon anmälan. Polisen har enligt lag, Förundersökningskungörelsen, skyldighet att informera brottsoffren om vilka frivilligorganisationer det finns att få stöd från. Däremot så är det inte alla polisregioner som uppfyller detta och informerar om alla frivilligorganisationer, utan då kan man istället gå in på kommunens hemsida för att leta efter det stöd som passar bäst.

Efter anmälan kallas brottsoffret för målsägande. Som målsägande har man rätt att ringa handläggaren och fråga hur förundersökningen fortlöper, om den inte är sekretessbelagd även för målsäganden. Då har man istället möjlighet att begära en kopia av förundersökningsprotokollet efter att åklagare fattat beslut i åtalsfrågan.

Polisen ska också fråga målsäganden om man vill ha information om ifall förundersökningen läggs ner, om det inte inleds någon förundersökning eller om det inte kommer att väckas något åtal.

Vittnen har inte samma rätt till information under förundersökningen. Ofta förhörs de bara någon gång eller två och sen får de ingen mer information om förundersökningen. Antingen hör de inget mer och då blir det inget åtal, eller så kommer det en kallelse från tingsrätten om att man är kallad som vittne.

Är det mindre grova brott, till exempel snatteri så ansvarar polisen själva för förundersökningen under hela utredningen. Är det däremot grövre brott så en polis oftast förundersökningsledare under spaningsskedet, det vill säga medan man utreder vem som kan misstänkas, sedan tar en åklagare över.

Åklagaren leder också förundersökningen:

• När den misstänkte är frihetsberövad
• När det är våld eller hot inom familjen, eller när det är en nära anhörig som misstänks.
• Den misstänkte är under 18 år
• Vid grov och komplicerad brottslighet.

När polisen får in en anmälan så tittar man efter om det finns någon misstänkt, hur brottet kan ha gått till och om det finns några bevis för det som hänt. Man håller förhör med brottsoffret, vittnen och om det finns någon misstänkt och i en del fall gör man en brottsplatsundersökning för att leta efter teknisk bevisning. Finns det fysiska skador så gör man också en rättsmedicinsk undersökning.

När man samlat in så mycket bevis man kan så är förundersökningen klar. Den misstänkte har rätt att få veta det och det kallas för slutdelgivning. Den misstänkte har också rätt att få ta del av materialet och komma med synpunkter och önskemål om fler utredningsåtgärder.

Förundersökningen lämnas nu vidare till åklagaren som ska göra en objektiv bedömning av utredningen och se om den ska leda vidare till rättegång eller läggas ner. Talar bevisen för att den misstänkte begått brottet så skickar åklagaren en stämningsansökan till tingsrätten. Där står det kortfattat beskrivet vilket brott åklagaren anser att den misstänkte ska dömas för och varför.

Finns det inte tillräckligt med bevis så väcker åklagaren inget åtal och ibland läggs förundersökningen ner redan under utredningsskedet eftersom det inte finns tillräckliga bevis. Även om förundersökningen läggs ner så kan den tas upp på nytt om det kommer fram nya uppgifter om brottet.

Ibland kanske man inte är nöjd med att förundersökningen lagts ner och då kan man begära överprövning. Är det så man åberopar nya omständigheter, till exempel att polisen inte förhört alla vittnen, att man inte tagit hänsyn till vissa bevis eller att det framkommit nya saker som kan vara till nytta i förundersökningen, så är det till den åklagaren som först beslutat i ärendet som ska ompröva sitt beslut.

Om inte det leder till någon ändring, eller om det inte finns några nya omständigheter så ska ärendet lämnas till Utvecklingscentrum. Där granskar en överåklagare ärendet och fattar sen beslut om förundersökningen ska återupptas igen, om det finns förundersökningsåtgärder som behöver vidtas eller om ärendet ska förbli nedlagt.

Även beslut från Utvecklingscentrum kan överklagas och då handläggs ärendet på Riksåklagarens kansli.

Du kan läsa mer om överprövning på Åklagarmyndighetens hemsida: https://www.aklagare.se/om_rattsprocessen/overprovning/

Ja. I Sverige har vi allmän vittnesplikt vilket innebär att man är skyldig att vittna om man fått en kallelse till domstolen. Det finns ett undantag och det är om man är släkt med den tilltalade.

När man vittnar så gör man det under ed och ljuger man, förändrar eller undanhåller något medvetet så begår man ett brott som kallas för mened som kan ge fängelse. Det finns undantag då man inte vittnar under ed och det är om man är under 15 år, nära släkt med den tilltalade eller om man har någon slags psykisk funktionsnedsättning som gör att man inte förstår vittnesedens betydelse.

Blir man kallad som vittne till en rättegång så måste man komma, annars kan man få vite (böter) på 4 000 kronor och ibland även bli hämtad av polis. En del vittnen kan känna ett obehag över att gå till tingsrätten och vittna. Känner man så ska man ta kontakt med tingsrätten så hjälper de till att förmedla en kontakt med vittnesstöden som finns där. Ett vittnesstöd är en person som jobbar ideellt på tingsrätten och vars främsta uppgift är att informera och lugna vittnen och målsäganden inför rättegången.

Är man orolig över att man inte kommer att våga berätta om det man sett eller hört inför den tilltalade så ska man kontakta åklagaren eller domstolen innan rättegången och berätta det. Rätten kan då besluta om medhörning, vilket innebär att den person som man känner obehag att prata inför får lämna rättssalen och sitta i ett annat rum och lyssna istället. Det är rätten som håller i rättegången den dagen som beslutar om medhörning, men även om man inte kan få ett beslut innan så är det alltid bra att ha kontaktat dem innan.

Har du blivit kallad till en rättegång så är du skyldig att komma, oavsett om du är misstänkt, vittne eller målsägande. Skulle du bli sjuk eller av någon annan anledning inte kan komma så är det viktigt att meddela domstolen det så snart som möjligt. Det är däremot alltid domstolen som avgör om du har en giltig anledning att utebli.

Uteblir man utan att rätten anser att man har en giltig anledning så kan man bli skyldig att betala vite på 4 000 kronor, eller att betala kostnader för andra som kommit till rättegången eller till och med bli hämtad av polis.

När man kommer till domstolen så behöver man inte anmäla sig någonstans, utan går direkt in i väntsalen. I entrén finns det en stor tavla som visar alla mål och vilka salar de hålls i så man vet vart man ska. Det står också skyltar utanför alla salarna om vilka mål som hålls i just den salen under dagen.

När målet ropas upp så går man in i salen och sätter sig på sin plats. Vittnen får däremot inte vara med från början, utan får vänta utanför tills de blir uppropade. För att vittnena ska slippa vänta så länge så brukar de dessutom kallas till en senare tidpunkt.

Ordförande öppnar huvudförhandlingen och sedan får åklagaren framställa sitt yrkande. Det innebär att den stämningsansökan som skickades till domstolen läses upp. När den är uppläst så berättar också åklagaren eller målsägandebiträdet om det begärts skadestånd och hur stort det är i sådant fall. Ordförande frågar den tilltalade om hen erkänner eller förnekar brottet och om hen går med på att betala skadestånd och om hen godkänner beloppet som målsägande begärt. Allt detta svarar försvarsadvokaten på om man har en sådan.

Därefter får åklagaren utveckla talan eller hålla sakframställan. Hen berättar då mer utförligt om hur hen anser att brottet gått till och vilka bevis som finns för att den tilltalade begått brottet.

När sakframställan är gjord är det dags för målsägandesförhöret. Man sitter kvar vid sin plats och varken som målsägande eller tilltalad läser man någon ed. Åklagaren ber målsägande att berätta fritt om händelsen, sedan kommer det kompletterande frågor från åklagaren, målsägandebiträdet om det finns ett sådant och sist försvaret. Även rättens ordförande kan komma med kompletterande frågor innan hen förklarar förhöret avslutat. Efter målsägandens förhör är det dags för den tilltalades förhör som går till på samma sätt.

Därefter ropar man in vittnena en och en. Som vittne får du inte sitta med i salen innan du vittnat, men efter man lämnat vittnesmålet är det ok att slå sig ner på åhörarplatsen om det inte är stängda dörrar. Vittnesförhöret går till på samma sätt som förhören med målsägande och den tilltalade. Först får man berätta fritt och sen får man kompletterande frågor. Ibland kan det också finnas sakkunniga vittnen. De förhörs då efter de andra vittnena.

När alla förhör är gjorda och det inte finns fler vittnen eller bevis att lägga fram för rätten läser man upp den tilltalades personalia. Det innebär att man går igenom personens personliga förhållanden som t ex familje-, bostads- och arbetsförhållanden, samt om hen förekommer i belastningsregistret sedan tidigare. Den tilltalade får också berätta om sin ekonomiska situation så rätten kan ha det som grund om de ska döma till böter. Ibland finns också ett utlåtande från Frivården med.

Sist av allt får parterna komma med en sammanfattning av det som kommit fram under förhandlingen. Åklagaren börjar och hen föreslår då också ett lämpligt straff om rätten anser att den tilltalade är skyldig. Sedan är det målsägandebiträdets tur och sist försvaret. Därefter är huvudförhandlingen avslutad.

Som målsägande och vittne har man rätt till ersättning för de omkostnader man haft i samband med rättegången. Det är staten som bekostar det, utom i de fall där det är den tilltalade som kallat vittnet för då för också den tilltalade stå för ersättningen.

Om en rättegång ställs in så har målsägande och vittnen ändå rätt till ersättning för sina omkostnader. Antingen säger man till i receptionen så tar de upp vilka omkostnader man haft, eller så tar man upp de här omkostnaderna när rättegången blir av vid ett senare tillfälle.

Om den tilltalade frias så kan hen också begära ersättning för förlorad arbetsinkomst och resor.

Det som ersätts är följande:

• Förlorad arbetsinkomst – högst 700 kronor per dag
• Reseersättning – Tåg eller buss betalas inte de dyrare alternativen som 1:a klass, bil – 18,50 kronor/mil, motorcykel – 9 kronor/mil
• Traktamente 60 kronor/dag
• Eventuella övernattningskostnader

Det finns tre sätt att söka ersättning efter att man varit utsatt för brott, men samtliga kräver att man gjort en polisanmälan.

Försäkringar – Man ska alltid kontrollera om man har någon försäkring som täcker det man varit utsatt för. Anmälan till försäkringsbolaget ska göras så som möjligt efter polisanmälan.

Skadestånd från gärningsmannen – Om anmälan leder till åtal och om du begär skadestånd och gärningsmannen döms att betala det.

Brottsskadeersättning – Om gärningsmannen inte kan betala eller om det inte finns någon känd gärningsperson så kan man söka brottsskadeersättning från Brottsoffermyndigheten. Antingen fyller man i ansökan med E-legitimation eller så skickar man in den blankett som finns på https://www.brottsoffermyndigheten.se/ersattning/ansokan-om-brottsskadeersattning

Ansökan måste ha kommit in till Brottsoffermyndigheten inom tre år efter att domen vunnit laga kraft eller att förundersökningen lagts ner.

Det finns också möjlighet för barn som bevittnat våld att ansöka om en statlig ersättning. Den måste ha kommit in senast tre år efter att barnet fyllt 18 år. Allt det här kan man läsa mer om på www.brottsoffermyndigheten.se eller så kan man ringa dem på 090-70 82 00

Åklagaren har absolut åtalsplikt. Det innebär att hen måste åtala om bevisningen pekar på att den misstänkte gjort sig skyldig till brott.