24 barn saknas i Norrköpings skolor. Det var en av rubrikerna i fredagens NT.

24 barn som aldrig kom tillbaka till grundskolan efter sommarlovet och där man befarar att flera kan ha förts ut ur landet. Några kan ha bytt skola och glömt meddela det, medan andra kan ha förts bort mot sin vilja för giftas bort, könsstympas eller för att på något annat vis ofrivilligt lämnat landet.
Jag har under åren träffat många ungdomar genom mitt arbete som är utsatta för hederskulturens baksidor. Killar som tvingas vakta sina systrar och kusiner för att hålla familjens heder ren. Tjejer som begränsas i sin vardag och som inte får umgås med vänner efter skolan eftersom familjen måste vakta deras oskuld. Ungdomar som inte får följa med klassen på skolresor eftersom ingen har kontroll på dem då. Tjejer som vaktas av nära släktingar i skolan. Oskuldskontroller utförda av läkare, vilka i mitt tycke skulle bli av med sin legitimation på en gång. En del ungdomar är rädda för att giftas bort med någon som de inte valt själva och i alldeles för ung ålder. Andra är rädda för att familjen ska komma på att de är homosexuella eftersom de då kan straffas för att ha dragit skam över familjen. Det finns så många berättelser, men de allra flesta har ett gemensamt och det är att de här ungdomarna känner sig övergivna. De känner sig övergivna av skolan som inte sätter ner foten och säger till föräldrarna att de också ska få följa med på aktiviteter eller delta i undervisningen. De känner sig övergivna av samhället som ser mellan fingrarna på hur de behandlas och istället slätar över det med att det är deras kultur. Det här är en kultur som starkt begränsar individer. Vi skulle aldrig acceptera att det hände oss själva, varför ska vi då blunda för när det händer andra? Snart kommer Barnkonventionen att bli svensk lag också och hur ska samhället ställa sig till de här frågorna då för där står det klart och tydligt att man inte har rätt att begränsa barn på det här viset.
För tio år sedan kom Ungdomsstyrelsens rapport, Gift mot sin vilja och trots att den är tio år gammal så har det nog inte skett några större förbättringar. I den rapporten uppges det att 70 000 ungdomar i åldrarna 16-25 år upplever att de inte själva kan välja fritt vem de ska gifta sig med. Skrämmande! För många är det en självklarhet att välja vem man vill leva med eller om man vill leva ensam, men för de här ungdomarna är det familjens vilja som avgör deras livspartner.
Nu fattas alltså 24 barn i Norrköpings skolor och förmodligen fattas det barn även i andra städers skolor också. Var de är vet man inte och har de förts ur landet så kommer det att bli väldigt svårt att få tillbaka dem hit. En politiker i Norrköping vill ge föräldrarna böter för att de inte tar barnen till skolan. Kanske är en bra idé, men jag tvivlar på att det hjälper. Däremot så förbjuder svensk lagstiftning tvångs- och barnäktenskap. Barnkonventionen ger också barnen rätt att få utvecklas som fria individer ändå sviker vi dem gång på gång i rädsla för att trampa på någons kulturella seder. Böter i all ära, men jag tror att vi måste ändra sättet att se på hederskulturen och bryta ner det till individnivå, men även bli duktigare på att tillämpa den lagstiftning som finns. Det är så lätt att klumpa ihop en grupp och säga att det är deras kultur, men i grund och botten är det den enskilda människan som drabbas. Barn och ungdomar som lever i ett fritt, demokratiskt samhälle men som de inte får ta del av fullt ut.