Syskonvåld. Förmodligen den vanligaste formen av våld i nära relation som finns, men ändå är det inget vi direkt pratar om och det finns knappt någon forskning i ämnet heller.

Syskon gnabbas ju lite, ska de inte få göra det längre utan att behöva stämplas som offer och förövare, kanske du tänker? Givetvis bråkar syskon ibland och det kanske är en del av utvecklingen också. Ena gången är det ena syskonet upphovsmakaren till bråket och nästa gång ger det andra syskonet igen. Kontentan är ändå att med närvarande föräldrar så lär sig också barnen att jämka, hantera konflikter och att leva i harmoni med varandra trots bråk som uppstår ibland.

Just syskonvåld är den typ av våld som är så normaliserat att vi till och med kan ha svårt att uppfatta det som våld ibland, men för offret finns det inga sådana förmildrande omständigheter. För offret handlar det om att befinna sig i en situation där hen utsätts för psykiskt, fysiskt, sexuellt eller socialt våld och det i en miljö där hen förväntas känna sig trygg och vara tillsammans med människor som också förmodas skydda barnet.

Varför sätter inte föräldrarna stopp för det här då? Det finns säkert många orsaker till det. Kanske brister de i sin föräldraförmåga, kanske är de för upptagna med annat och inte ser vad som pågår, kanske sker våldet när barnen är ensamma och det utsatta barnet inte vågar skvallra i rädsla för repressalier nästa gång hen lämnas ensam med det våldsamma syskonet? Det finns säkert en massa olika förklaringar till och det här var bara några.

Vad det inte heller finns så mycket forskning kring är vad som händer med de här syskonen när de når vuxenlivet. Kommer det syskon som utövar våldet att fortsätta med sitt beteende när de kommer in i olika relationer som vuxen och kommer den som utsatts att bli fortsatt utsatt i sina vuxna relationer vare sig de är privata eller yrkesmässiga?

Relationen till sina syskon är en av de viktigaste relationerna vi har i livet eftersom den förväntas vara livet ut, men många som utsatts för syskonvåld väljer istället att ta avstånd från sina syskon när de vuxit upp. Ja, syskon kivas, bråkar och till och med slåss ibland, men det finns en alldeles för stor godtycklighet ibland kring att normalisera den här typen av våld även när den går över styr.