Förra helgen startade riksdagsledamoten Hanif Bali en insamling till de två pojkar som utsattes för tortyrliknande övergrepp på en kyrkogård i Solna i somras.

Han gjorde också något mer och minst lika viktigt, han berättade nämligen om ett av offren. Han skrev om den 16-åriga killen som fått sitt liv förstört. Som hade sett fram mot att börja gymnasiet, som kämpat sig till toppbetyg. Hanif Bali fick människor att inse att det fanns en människa av kött och blod rubrikerna, medan andra medier istället låtit förövarna gråta ut och prata om sin situation, utanförskap och framtidsdrömmar.

Svensk media har alltid ömmat för kriminella. De har alltid lämnat plats för att man ska förstå varför de gjort som de gjort. Hur illa de än skadat andra människor så finns det allt som oftast en eller flera artiklar som vinklas till att det är gärningspersonen som är det stora offret. Hen har inte haft kontroll över sina gärningar på grund av alla orättvisor hen själv drabbats av. Därför har hen valt att gå med i kriminella nätverk, sälja droger, misshandla, våldta eller mörda människor. För hen har blivit orättvist behandlad och det gör att hen tydligen har rätt att förstöra livet för oskyldiga människor.

Så sent som idag läste jag en ledare i Norrköpings Tidningar där Daniel Persson skriver om att SVT gör inställsam gangsterreklam. Även han har reagerat på hur media gullar med kriminella och ger dem utrymme i media. Just den här ledaren handlade om hur SVT släppt en halvtimmeslång intervju med den kriminella rapparen Yasin. Jag har inte själv sett intervjun, just för att jag inte är intresserad av att offra min tid på när kriminella sitter och gråter ut utan minsta önskan att förändra sina liv eller gottgöra sina offer. Så verkade vara fallet även med den här intervjun då han inte kunde svara ett enkelt ja eller nej på frågan om han nu lämnat det kriminella bakom sig. Yasin är, eller har varit för det svarade han ju inte på, medlem i det kriminella nätverket Shottaz.

I ledaren fortsätter Persson att kommentera ledarskribenten Jonna Sima då hon skriver att vi måste lyssna på Yasin. Vi har inga som helst skyldigheter att lyssna på honom fortsätter Persson och jag håller helt med honom i hans argument. Varför ska vi sitta och lyssna på Yasin och andra kriminella då de gråter ut om utanförskap och att de inte fått samma möjligheter som alla andra. De har haft möjligheten att gå i skolan som alla andra. De har möjligheten att välja att inte bli kriminella. De har möjligheten att välja utbildning och jobb istället för att försörja sig på kriminalitet. De har dessutom möjligheten att inte utsätta andra för sin kriminalitet och förstöra andras liv på grund av den, men den möjligheten struntar de fullständigt i.

Varför media är så måna om att visa upp den kriminellas sida kan man bara gissa. Tyvärr skadar de utsatta än mer med den här uppmärksamheten, dels genom att man försöker få allmänheten att känna sympati för gärningspersonerna, men även för att de också sätter offren och allt vad de fått och får utstå i skuggan. Är det någon som förtjänar att framhållas är det nämligen offren. Gärningspersonerna har alltid ett val att låta bli att skada andra, medan offren sällan står inför det valet och utsätts varken de vill eller inte.