Alla är offer, anser polisens chef, efter att hans anställda blivit åtalad för att ha våldtagit en kvinna.

Kvinnan var i Smögen för att jobba under högsäsongen, likaså var polismannen som tillsammans med en kollega patrullerade bryggorna för att hålla koll på glada och festsugna semesterfirare. De bägge fick kontakt med varandra och man får väl förmoda att det uppstod något slags tycke mellan dem eftersom de bestämde träff hemma hos henne i den bostad som hon delade med några vänner.

En liten sommarflört. Ni vet, när man blir så där härligt pirrig i magen och känner sig lite smått förälskad. Man vill verkligen lära känna den andra personen lite bättre för att se om han eller hon är värd att satsa på, eller om det ska få stanna vid just en flört. Det där känslorna är däremot inte liktydiga med att man måste ligga.

Polismannen var tydligen av en annan åsikt och när kvinnans vänner går ut från lägenheten för att röka så passar han på att våldta henne, men våldtäkten avbryts när vännerna kommer tillbaka in. Vännerna var dessutom av den mer lyhörda sorten så de förstod att något hänt och fick polismannen att lämna lägenheten.

Kan man anmäla en polis? Ja, det verkade vara kvinnans största dilemma här eftersom hon inte vågade kontakta polisen förrän långt efter händelsen. Hur anmäler man en polis till polisen och skulle hon verkligen bli tagen på allvar om hon gjorde det eller skulle polisen hålla polisen om ryggen? Jag har jobbat med brottsdrabbade i många år och tyvärr så har jag hört de där tvivlen många gånger. Nu har det inte gällt den här typen av brott, men det har ändå varit allvarliga händelser som man känner att någon utomstående borde ha granskat. Har vi en överdriven rädsla för att anmäla poliser och om det är så, hur kommer det sig?

Jag kan bara ta en egen erfarenhet där jag vid ett tillfälle ifrågasatte polisens agerande och tog därför kontakt med en högre chef inom poliskåren för att höra vad han tyckte. Han svarade med att göra en polisanmälan på händelsen för att man på särskilda utredningar skulle kunna avgöra om det jag påpekade var rätt eller inte. Ärligt talat så hade inget hopp om att man skulle gå vidare med den anmälan och det gjorde mig väl inte direkt någonting heller. Det som däremot gjorde mig heligt förbannad var de pikar och kommentarer jag fick för att ha polisanmält polisen och det av poliser. Jag kan dessutom bara gissa vad som sades om mig när jag inte hörde dessutom. Då var det inte ens jag, utan en av deras högst chefer som gjort anmälan, men utifrån ett klagomål från mig. Om jag, som varken gjorde anmälan eller var ett offer, till sist tyckte det här blev jobbigt så kan jag bara tänka mig vad någon som utsatts för ett grovt brott då känner.

”Det finns bara offer i det här”, säger polismannens chef och det är en kommentar som får mig att undra över hur han tänker. Vad jag förstår så finns det god bevisning mot polismannen, även om han själv påstår att han varken minns kvinnan eller händelsen den kvällen.

”Det finns bara offer i det här”.

Det var en intressant tolkning av ett våldtäktsfall. Inte ett offer och en gärningsman, utan tydligen finns det nu två offer varav den ena av offren är den som våldtagit.

Jag hoppas verkligen att den här polismannens chef inte kommer i kontakt med andra våldtäktsoffer för med den inställningen har han nog svårt att genomföra en objektiv förundersökning utan att leta efter förmildrande omständigheter för gärningspersonen.

Smögen: Polis träffade kvinna i tjänsten – misstänks ha våldtagit henne (expressen.se)