I en avhandling från Stockholms universitet har man frågat 1 000 gymnasieelever angående våld i relation. 60 % av dem svarade att de vid något tillfälle utsatts för våld av någon de varit tillsammans med.

Skrämmande siffror som också talar sitt tydliga språk. Våldet finns förekommer i alla åldrar och därför är det viktigt att man också satsar på förebyggande insatser redan i mycket ung ålder. För några år sedan var vi ute i gymnasieskolorna här i Norrköping tillsammans med bland andra polisen och KRIS. Vi pratade om våldet och våldets konsekvenser. Jag passade på att ta upp några exempel på brottsutsatthet hämtade ur verkliga livet. Fallen var några år gamla, namnen var utbytta och de utsatta jag berättade om hade gett mig tillåtelse att ta deras fall som exempel. Två av de här fallen handlade om unga tjejer som utsatts för våld i nära relation. De gick bägge två i skolan när det hände och de har också det gemensamt att de inte fick det stöd och den hjälp som en äldre kvinna förhoppningsvis hade fått om hon sökt hjälp i en liknande situation.

När jag var ung träffade jag själv mannen i mitt liv. Han var inte den himlastormande förälskelsen, utan den man som gjort störst avtryck i mitt liv om än på ett väldigt negativt sätt. Anledningen till varför jag inte drog från honom på en gång är lång och komplicerad, men jag var en osäker ung kvinna med noll självkänsla och inget självförtroende med mig i bagaget. Han gjorde inte så stort intryck på min bror och hans fru, vilket i sin tur ledde till många, långa samtal där de försökte kommendera mig bort från honom. Jag å min sida såg honom som min chans bort från alla de som ville bestämma över mig, men som hade noll intresse av att lära känna mig. Därmed satt jag som klistret i hans våld. Det var speciellt en sak som min svägerska sa som satte sig så hårt i mitt minne.

”När man är 20 år vet man inte vad kärlek är”, hävdade hon.

Jag minns att jag hävdade då och gör det fortfarande att känslan av förälskelse och förmågan att älska inte är knuten till ålder. Kärlek kan visserligen ta sig olika uttryck beroende på om man är barn eller vuxen, men känslorna är lika starka och förhoppningsvis lika underbara att uppleva oavsett om man är fem år eller 35 år. Sen finns det en annan aspekt i det här och det är vid vilken ålder man förväntas känna kärlek. När jag pratar om kärlek menar jag själva känslan och lär man sig inte älska både sig själv och andra redan som barn så tror jag att man kan få stora svårigheter senare i livet.

Tyvärr är nog inte min svägerska ensam om att tro att känslorna är mer flyktiga som ung än som äldre kanske är det också det som är en av orsakerna till att man inte riktigt tar våld i relation på fullt allvar när både offer och förövare är unga. På en av gymnasieskolorna vi var på fanns det till och med en lärare som undrade varför jag tog upp ett sådant ämne alls. Han menade att de exempel som jag berättade om är så pass ovanliga att det bara sätter griller i huvudet på unga flickor.

”Risken är att de springer till polisen för minsta lilla och anmäler”, dristade han sig till att säga.

Ska vi få slut på våldet så måste även de unga inkluderas. Att vuxna väljer att sätta på sig skygglappar och säga att ungdomarna ”bråkar lite ibland” håller inte i längden. Det är vårt ansvar att hjälpa offren och det är vårt ansvar att berätta för förövarna vad som är och inte är acceptabelt i ett förhållande. Det arbetet börjar hemma, men måste också få ha sin fortsättning i skolan och bland de vuxna de träffar på fritiden.