Domen mot exmaken: Livstid för hedersmord

Ännu en kvinna som blev en pinne i statistiken för dödligt våld. Ännu en kvinna som bad om hjälp, men som blev lämnad åt sitt öde. Ännu en kvinna som hade kunnat vara i livet idag om hon bara hade blivit lyssnad på.

Det är Expressen som skriver i en artikel den 10 januari om domen mot en man som mördat sin före detta fru i hederns namn eftersom han inte kunde acceptera att hon både skilt sig från honom och dessutom gift om sig med en svensk man.

Det skrivs ibland en del om hederskultur, om moralpoliser och om hur hedern påverkar människor som lever mitt ibland oss, men fråga är ändå varför gör vi inget. De utsatta omfattas av samma rättigheter som alla vi andra medborgare. De har samma rätt till frihet att skaffa utbildning och jobb, att få välja sin egen partner, att få gå klädda som de vill, umgås med vem de vill och ändå så lever de mitt bland oss med alla sina rättigheter inskränkta och med myndigheternas vetskap.

I det här fallet visste kvinnan själv, flera andra personer och myndigheter om hotet mot kvinnan. Hur kunde det då ändå ske? Om man visste att han var en så stor fara för hennes liv, varför kunde han då röra sig fritt i samhället? Jo, för att våra lagar ser ut så. Istället för att låsa in den våldsamme i väntan på rättegång så ska offret gömmas eller som i det här fallet, klara sig själv och leva i skräck. Systemet bygger därmed på att värna om brottslingens integritet och rättigheter på bekostnad av den redan utsatta brottsdrabbade. Var finns brottsoffertänket här?

Redan i tingsrätten dömdes mannen till livstids fängelse, men Göteborgs tingsrätt slog däremot inte fast att motivet var hedersrelaterat. Främst för att mannen själv nekade till det. Vad nu det har med saken att göra eftersom rätt många gärningsmän brukar neka till både motiv och handling när de kommer till domstol. Det ändrades sedan i Hovrätten dit mannen överklagat sin dom då han menade att han inte haft för avsikt att döda kvinnan. Om man följer efter någon över tid, plockar med sig en kniv som man dessutom använder genom att upprepade gånger stöta den i någons bröstkorg, huvud och hals är då inte risken ganska så stor att man också kommer att döda personen ifråga? Även om hans avsikt var något annat, enligt han själv, så borde han ändå vara vuxen nog att kalkylera risken för att han skulle komma att döda henne.

Kvinnan ifråga bad verkligen om hjälp. Myndigheter, privatpersoner och även företag visste om vad som hände, men hon kunde ändå inte få det skydd hon borde haft rätt till. Hon anmälde sin före detta man för misshandel och ansökte om kontaktförbud, men på grund av bevissvårigheter så blev det avslag. Hon visste att hon skulle komma att dödas av sin före detta man, men hjälpen uteblev. Så ensam och så rädd hon förmodligen kände sig. Hon vidtog de åtgärder hon kunde för att skydda sig själv, men från rättsväsendets sida uteblev det livsviktiga skyddet utan där la man ner hennes anmälningar på löpande band. Jag har själv pratat med flertalet kvinnor som fått svaret att det är ytterst ovanligt att de här männen dödar. Statistiskt sett borde de överleva, med andra ord. Fast hur mår de under tiden? Då de väntar på att få veta om tillhör den delen av statistiken som överlever, eller om de ska bli en siffra i den delen som visar dödligt våld i relation?

Den här familjen kommer aldrig att få tillbaka sin älskade dotter, syster eller fru. Sorgen kommer att finnas hos dem under en lång tid och saknaden kommer förmodligen dröja sig kvar ännu längre. Med tiden kommer hennes död vara en siffra i statistiken och hon har dött förgäves om ingen snart gör något mot våldet mot kvinnor. Hedersrelaterat eller inte, dödligt eller inte, så är det här ett samhällsproblem som måste tas på allvar. Det är inte heller något nytt problem, bara något som man från de styrandes sida valt att blunda för istället för att se på hur man på bästa möjliga sätt kan hjälpa de utsatta istället för som nu hela tiden ta hänsyn till gärningspersonernas integritet och rättigheter. Ska inte deras offer ha samma självklara rättigheter som de själva är en fråga åtminstone jag undrar över.

Hon lämnade sin man, men livet blev ett rent helvete för henne. Låt inte fler kvinnor behöva gå igenom samma helvete. Det är dags att man från samhällets och rättsväsendets håll börjar att ta de här kvinnorna på allvar och framför allt att de får den hjälp som de behöver när de behöver den.

 

 En artikel om den mördade kvinnan finns att läsa på:

https://www.expressen.se/gt/qs/hon-mordades-for-heder-trots-larmen-om-dodshoten/