Vad har våra politiker för utbildning när de tillträder uppdragen i de olika nämnderna? Väljs de att representera partierna efter sina kunskaper och utbildning, eller är det ett lotteri vem som får vilket uppdrag?
För ungefär en vecka sedan skrev jag om en liten pojke på tre år som ska återlämnas till sin pappa efter att ha bott hela sitt liv i ett familjehem. Pojken kom till familjehemmet fem veckor gammal och visade då på både psykiska och fysiska skador efter att pappan misshandlat honom. Strax innan jul berättade pojken att pappan misshandlat honom igen, men förundersökningen lades ner och strax därefter tog socialtjänsten ett beslut om att han skulle flytta hem till pappan igen. Trots att pojken är rädd för pappan och inte har någon anknytning till honom, vilket socialtjänsten själva påpekade i ett mail till familjehemmet.
Idag Dagens Nyheter kan man läsa om hur en L-politiker i socialnämnden i berörda kommun hört andra i nämnden tycka synd om pappan. Han har bestämt sig för att protestera mot beslutet att flytta pojken och det ska han ha all heder för. Han både ser barnperspektivet och vågar agera. Han skriver också att han hört politiker tycka synd om pappan och det är här jag undrar vilken utbildning politikerna får innan de tillträder sina uppdrag i de olika nämnderna. Om någon som är förtroendevald väljer att helt bortse från barnperspektivet för att istället se förmildrande omständigheter för gärningspersonen, är hen då verkligen lämplig att sitta i en sådan nämnd som Socialnämnden? Samtidigt undrar jag om de här politikerna har förmågan att tänka sig in i den utsatthet som en liten treåring befinner sig i om han tvingas bort från den familj som han upplever som sin egen för att istället bo med någon som till och med socialtjänsten vet att han är rädd för? Har de här politikerna ens hört talas om ordet barnperspektiv och har de någon gång läst Barnkonventionen, eller går de bara på känsla? Vems känsla undrar man dessutom? Den, i deras tycke, stackars pappan eller den utsatta pojken utan förmåga att själv få tycka till om sitt liv? Har man inte mer förstånd än att man slår ett barn, därtill ett nyfött barn, så är det orimligt att det kan vara synd om pappan.
Det är också konstigt att man kan ta ett sådant livsavgörande beslut för ett barn, men när saker och ting granskas så är man inte lika beredd att stå upp för sitt beslut. Dagens Nyheter har försökt få svar från olika håll i kommunen, inklusive Socialnämndens ordförande, men ingen har svarat. Är man nu så säker på att det här är barnets bästa så borde det ju inte vara så svårt att försvara beslutet tänker jag.
L-politikern som tagit strid för barnet verkar tyvärr inte ha så stort hopp om att kunna avstyra flytten för den lilla pojken. Beslutet är fattat och han har svårt att se hur det skulle kunna omprövas. Möjligtvis om IVO kommer fram till något annat, säger han.
För egen del undrar jag om de i Socialnämnden som tycker så synd om pappan själva skulle vilja lämna sina egna barn med någon som de vet är kapabel att misshandla ett spädbarn? Förmodligen inte, men andras barn går tydligen bra att offra.
Lämna en kommentar