En kvinna döms till villkorlig dom och samhällstjänst då hon har fört sin 18-åriga dotter utomlands för att gifta bort henne med en för dottern i princip okänd man.

Dottern trodde att hon skulle åka på semester med familjen till deras hemland, men när hon kom dit insåg hon att resans syfte var att hon skulle giftas bort. Det här var ingenting hon givit sitt samtycke till och hon hade dessutom en pojkvän i Sverige. Samma man som också hjälpte henne att fly och komma tillbaka till Sverige.

Vilseledande till äktenskapsresa heter brottet och innebär i korthet att om man lurar någon att åka utomlands för att tvinga personen att gifta sig så kan man dömas till fängelse i högst fyra år. Den här mamman har bevisligen genom att först lura med dottern på resan till hemlandet utan att först berätta om sina planer och sedan genom hot och misshandel försökt tvinga dottern att ingå ett äktenskap med en man som hon varken kände eller ville gifta sig med. Med andra ord har hon väl uppfyllt alla kriterier för vilseledande äktenskapsresa? Frågan är då varför hon fick så milt straff. Det här hade kunnat förstöra den unga flickans liv för många år framåt. Nu hade hon tur som hade en pojkvän kvar i Sverige som kunde hjälpa henne.

Varje år när skolorna börjar efter sommarlovet kommer det rapporter om att det saknas barn i klasserna. Man förstår att de här barnen förts utomlands till familjens hemländer, men trots det så är det mycket svårt för svenska myndigheter att få hem dem till Sverige igen. Anledningarna till att barnen lämnats kvar i hemländerna kan variera, men vanligast är nog ändå att de har gifts bort eller att de skickats till så kallade uppfostringsläger. Ställen där pojkar ska lära sig att vara män. Långt bort från den miljö de är uppväxta i och långt bort från svenska myndigheters kontroll.

1 juli 2020 infördes utreseförbud för barn som en del av LVU-lagstiftningen. Det ska skydda barn från att föras utomlands för att giftas bort eller könsstympas. Förbudet ska kunna hindra utfärdandet av pass och också återkalla pass om barnet redan har ett giltigt sådant. Bryter föräldrarna mot utreseförbudet och tar med sitt barn ändå så är det straffbart.

En jättebra bestämmelse, men som kräver att socialnämnden ansöker om utreseförbudet hos Förvaltningsrätten. Det innebär i sin tur att barnet på något vis måste ha blivit känt hos socialen i den kommun hen bor, till exempel genom att skola eller förskola gjort någon slags orosanmälan till socialtjänsten. Alla andra barn då? De som man inte gör någon orosanmälan på och som försvinner ut ur landet under sommarlovet. Hur ska vi kunna hjälpa dem?

Svensk lagstiftning haltar rejält efter när det gäller hedersrelaterat våld och förtryck, tvångsäktenskap, barnäktenskap och könsstympning. Det finns så mycket som behöver göras för att skydda barnen, men ännu finns det för få verktyg för att kunna hjälpa dem fullt ut. De här barnen är en del av det svenska samhället, men har de verkligen samma rättigheter och möjligheter som alla andra barn? Nej, faktiskt inte och det sker framför våra ögon utan att något speciellt görs åt det mer än att vi hänvisar till att det är deras kultur. Hedersrelaterat våld och förtryck anser jag inte vara någon accepterad kultur. Det är ett brott som går emot både Barnkonventionen och de mänskliga rättigheter som vi andra tar för givet att vi och våra nära ska leva efter. Varför har det då tagit så många år att inkludera alla i de här självklara rättigheterna?