Den senaste tiden har jag läst två olika artiklar som på fullt allvar får mig att undra över hur en del försvarsadvokater tänker när de försvarar sina klienter.

Förra veckan skrev jag om en man som var på rymmen från ett fängelsestraff i Nederländerna och som när han olovandes befann sig i Sverige mördade en 56-årig man. Han hade svårt att besinna sig, försvarade hans advokat hans gärning med och ville därför att hovrätten skulle fria honom helt från det livstidsstraff och den utvisning han dömts till av tingsrätten.

Nu senast handlade en artikel om en 20-årig mamma som höggs till döds med 33 knivhugg medan hennes tre veckor gamla son låg bredvid henne. Det var hennes sambo som höll i kniven och som genom sin gärning inte bara avslutade den unga kvinnans liv, utan också gjorde sin son moderslös.

”Det kan konstateras enligt mig att hon har lidit av kraftigt våld. Våldet är omfattande och har orsakat mycket allvarliga skador och det var ett utdraget förlopp. Hennes lidande går inte att mäta. Hon måste haft mycket stor dödsångest. Gärningen har även skett inför det gemensamma barnet”, säger åklagare Ronak Råbe i sin slutplädering och vill att mannen ska dömas till livstids fängelse.

Den dödsångest som kvinnan måste ha känt under det utdragna förloppet går inte ens att föreställa sig. 33 knivhugg träffade hennes kropp samtidigt som man inte vet vid hur många av dem som hon var vid medvetande och kämpade för sitt liv.

Det finns dock en förmildrande omständigheter anser mannens advokat och tar även han upp att hans klient har svårt att hantera stress och därför haft inte kunnat kontrollera sig. När det gäller barnet så anser han att pojken sov sig igenom mordet av hans mor så han uppfattade ändå inget av händelsen. Sen har vi nog den mest vidriga förmildrande omständighet jag nog faktiskt hört på länge och det är att mannen träffade ju faktiskt inga nervbanor och det borde ha inneburit att knivhuggen inte gjorde särskilt ont.

Vad är det egentligen för ursäkter som serveras mördare? Visst att han knivhögg henne medan sonen befann sig i samma rum, men han har ju lite svårt med impulskontrollen när han blir stressad så då får man räkna med att han kanske överreagerar lite? Han var ju ändå så pass skicklig när han placerade de 33 huggen att han undvek att komma åt några nervbanor så sticken skulle orsaka onödig smärta. Det om något ska tydligen vara en förmildrande omständighet för en mördare. Att 33 knivhugg är ett extremt utdraget förlopp där offret hinner känna både en enorm smärta och en enorm dödsångest är inget att ta hänsyn till tydligen.

Vi har ett samhälle där det råa våldet är allt mer förekommande, samtidigt som man allt oftare hör ursäkter om att det är alla andras fel att någon blivit kriminell. Jag blir så trött och så arg på alla ursäkter för ett kriminellt beteende. Har man gjort fel så får man stå för det och har man dessutom dödat en människa med 33 knivhugg framför hennes barn så finns det nog ingen som helst förmildrande omständighet. Inte ens att kniven inte träffade några nervbanor.