JK:s ersättningar till misstänkta är ett hån mot offren. Inte bara för att offren många gånger går helt lottlösa efter en friande dom, utan också för att ersättningsnivåerna ofta ligger så mycket högre än vad brottsskadeersättningen gör. Det ska ersätta den misstänktes lidande, men varför ska den misstänktes lidande ha ett högre ekonomiskt värde än offrets?

I förra inlägget skrev jag om hur Hovrätten bedömt en flicka som icke trovärdig för att hon inte detaljerat kunde berätta om de 800 våldtäkter hon utsatts för och dessutom nämna dem i kronologisk ordning.

Mannen fick dessutom ett skadestånd från JK på 230 000 kronor för det lidande han utsatts för. Trots att han inlett ett förhållande med flickan när hon bara var 10 år. Flickan själv fick inte en krona för sin förlorade barndom.

Ett annat exempel är från 2018 då en man i 50-årsåldern våldtar en 13-åring. Flickan blir dessutom gravid och man kan genom DNA-test bevisa att mannen är pappa till fostret. Även den här mannen frias och även den här mannen får skadestånd för det lidande som det inneburit för honom att behöva sitta häktad och bli åtalad. Hans försvar till att ha gjort en 13-åring med barn? Han gick i sömn. JK betalade honom 95 000 kronor för lidandet det innebar för honom att bli häktad och åtalad för det han utsatt en minderårig flicka för. Flickan själv fick förmodligen inte en krona då han friades.

I augusti 2021 får en våldtäktsman 840 000 kronor av JK för det lidande det inneburit för honom att sitta i fängelse några månader för länge i förhållande till sin ålder. En ålder som sen Uppdrag Gransknings reporter kunde visa i ett program att det fanns en mängd frågetecken kring som varken polis, åklagare eller JK själv hade uppmärksammat. Gärningsmannen fick därför 840 000 kronor i ersättning för sitt lidande. De båda kvinnorna som han under bestialiska former varit med och våldtagit fick en struntsumma i jämförelse med det.

Jag skulle kunna sitta här och räkna upp ena exemplet efter det andra, men jag nöjer mig med de här tre eftersom de så väl belyser det jag vill ha sagt och det är att de här skadestånden är ett rent hånskratt mot offren!

I det första fallet jag tar upp här anses flickan icke trovärdig på grunder som vilken psykolog som helst skulle kunna förklara för denna hovrätts ledamöter. Ingen kan komma ihåg så många övergrepp i detalj och dessutom inte i kronologisk ordning. Dessutom så rådde det inga tvivel om att mannen haft ett osunt förhållande med flickan redan från att hon var 10 år, i alla fall om man får tro de artiklar man läst. Trots det så kasserar han in en rejäl summa pengar från JK samtidigt som han går helt fri från straff.

I det andra fallet är det helt klarlagt att mannen haft samlag med en underårig, men i likhet med så många fler våldtäktsmän nu för tiden så kunde han inte ställas till svars eftersom han påstod sig sova under hela övergreppet. Skuldfrågan är en sak, men även här är det ett rent hånskratt mot flickan att han kasserar in närmare 100 000 kronor för sitt lidande, medan hon med största sannolikhet inte fick något. I alla fall inte i skadestånd från honom eftersom han friades från brottet han stod åtalad för.

Tredje exemplet är lika mycket ett hånskratt mot offren det. Gärningsmannen kasserar in en skyhög summa, 840 000 kronor, för att ha suttit 14 månader för länge i fängelse. Eller har han det? Det råder väl sina tvivel om det när man sett bevisen för motsatsen som Uppdrag Granskning tog fram skulle jag nog säga. Återigen så fick offren bara en bråkdel av vad JK tyckte att gärningsmannens lidande var värt.

När är det dags för regeringen att se över det här undrar jag? Hur kan det rimligtvis vara rätt att ersättningen för lidande är långt mycket högre för misstänkta än för brottsoffer? Dessutom är det än mer skamligt i de fall då offren går helt utan ersättning medan de misstänkta kasserar in stora summor i skadestånd. Återigen har man visat att rättvisan inte gäller för den laglydige medborgaren. I alla fall inte om man ska räkna delar av rättvisan i kronor och ören.