Imamer som viger par för njutningsäktenskap. Imamer som vägrar par att skilja sig om de inte betalar en summa pengar och nu imamer som råder kvinnor att inte blanda in polisen om de utsätts för våld, utan ger istället rådet att lösa allt inom hemmets fyra väggar.

Det senaste skriver föreningen Kvinnoförmedlingen om tillsammans med nätverket Gömda Kvinnor i en debattartikel i Aftonbladet. De hade mailat 33 moskéer runt om i landet för att dels erbjuda sin hjälp till våldsutsatta kvinnor och barn, men även för att höra om det redan fanns någon form av rådgivning till dessa kvinnor. Ingen svarade.

Däremot har kvinnor berättat om hur de fått rådet av imamer att inte blanda in polisen eller andra myndigheter, utan att istället försöka lösa problemen med mannen inom hemmets väggar. De här kvinnorna är dessutom ofta utanför svenska samhället redan som det är då de kanske inte behärskar språket, har ett arbete eller besitter någon kunskap om hur samhället fungerar. Det är med andra ord kvinnor som i ännu högre grad skulle behövt någon att vända sig till för att få veta vilka rättigheter de har och vilken hjälp de kan få om de är utsatta för våld i hemmet.

Sista tiden har det gjorts flera avslöjanden om hur imamer på olika sätt åsidosätter kvinnors rättigheter och möjligheter till hjälp, samtidigt som de också får statsbidrag för att kunna utöva sin religion. Det förundrar mig att det inte är större koll på att alla trossamfund som uppbär medel från oss skattebetalare.

Ett av kraven för att man som trossamfund ska kunna få motta bidrag är att man som ska bidra till att upprätthålla och stärka samhällets grundläggande värderingar. Inget av ovan nämnda utnyttjande av kvinnor kan väl stämma överens med det kravet kan jag tycka. Visserligen har Sverige fått kritik för att arbetet mot jämlikhet både stannat av och även gått tillbaka i vissa fall, men att statliga medel ska vara med och finansiera rent av diskriminerande handlingar mot kvinnor kan väl ändå inte betraktas som korrekt?

Det är dags att staten slutar att kasta pengar omkring sig, utan någon som helst kontroll på om regelverken uppfylls eller om de mänskliga rättigheterna endast är till för det manliga könet. Samhällets rättigheter och skyldigheter gäller alla, oavsett kön, ålder, etnicitet, religion, utbildning eller vad det nu må vara. Vi är alla lika inför lagen och vi är också alla lika stor rätt att få ta del av de mänskliga rättigheterna.

 

Debattartikeln som jag nämner i inlägget finns här:

Moskéer ger inte stöd till våldsutsatta kvinnor (aftonbladet.se)