1 juni i år kom en ny lag som skärper straffen för den som hot eller våld försöker påverka någon att leva på ett sådant sätt så det ska upprätthålla en familjs heder.

Idag lever tusentals ungdomar med begränsningar av olika slag. Det kan handla om att man inte får umgås med vänner, delta i all skolundervisning, gå till badhuset, sminka sig, ha en mobiltelefon och mycket, mycket mer. Saker som många tar för givet att man får göra, men som för de här ungdomarna är förbjudet eftersom de då också kan äventyra sin familjs heder.

Om varje gärning skulle anmälas och prövas i domstol var och en för sig skulle straffet förmodligen inte bli så högt. Frågan är om det ens skulle leda till åtal om nån anmäler till polisen att de inte får träffa kompisar eller att de inte får sminka sig. Av den anledningen är den här lagen ett måste för alla de som utsätts för hedersförtryck. Det är den samlade gärningen av alla kränkningar som personen utsätts för som nu bedöms och straffet för att inskränka någon annans liv för att upprätthålla en familjs heder ligger i och med den här lagen mellan ett år och sex års fängelse.

Det finns en risk att lagen är diskriminerande säger en del av remissinstanserna och menar att det kan leda till stigmatisering av vissa grupper. Så kan det mycket väl bli, men å andra sidan så går det att undvika genom att öka kunskapen om just hedersrelaterat våld och förtryck inom rättsväsendet. På så vis skulle man både kunna undvika att människor döms hårdare för ett brott utifrån ursprung och religion, men fler skulle kanske också komma att dömas just på grund av att man har mer kunskap om vad hederskontexten innebär.

Sverige har blundat för de här frågorna länge nog nu och det är ett måste att göra något åt dem. Så många människor som levt och lever med hedernormer som begränsar deras liv, allt medan samhället i övrigt basunerar ut slagord om allas lika värde och rättigheter. Det har aldrig gällt de här människorna, men kanske kan fler få ta del av dem nu med tanke på den nya lagstiftningen. Jag hoppas det i alla fall.

Som avslutning tänkte jag också ta upp svårigheten med att lyfta den här typen av frågor. Så sent som i helgen blev jag kallad rasist då jag skrev om hedersvåld i ett annat inlägg. Det får mig att undra en sak bara, ni som tycker det är rasistiskt att lyfta den här typen av frågor, anser ni också att de som utsätts för hedersförtrycket inte har rätt till någon hjälp? För om man är rasist när man pratar om hedersvåld då måste ni ju också tycka att offren gott kan leva utanför samhället och inte få ta del av de mänskliga rättigheter som vi andra ser som en självklarhet? Det här handlar om allas rätt till sitt eget liv så innan ni återigen skriker rasist till den som lyfter ämnet så kanske ni kan fundera ett varv till varför ni inte tycker att man ska prata om det. Kanske är det så att det är ni själva som är rasister eftersom ni tycker att det ska vara en självklarhet att inte diskutera ämnet och därmed inte låta tusentals människor ta del av det svenska samhällets viktigaste rättigheter?