Ska ytterligare ett barns liv behöva offras innan Barnkonventionen blir en lag som följs? Hur många barn har hittills fått sin uppväxt förstörd på grund av samhällets oförmåga att se till deras bästa istället för föräldrarnas rättigheter? Sverige en av världens mest utvecklade demokratier, men där myndigheterna ändå verkar oförmögna att trygga alla barns liv och uppväxt.

Tidigt i år kunde vi läsa om Lilla Hjärtat som tvingats flytta hem till sina föräldrar igen efter att ha tillbringat nästan hela sitt treåriga liv i ett familjehem. Det var de som var hennes mamma, pappa och syskon men trots det så brydde man sig inte från rättens håll om något så banalt som ett barns trygghet och anknytning utan dömde till de biologiska föräldrarnas fördel. Lilla Hjärtat fick flytta hem till dem trots att det fanns en rad varningstecken och idag finns hon inte längre i livet på grund av det beslutet. Vad hon hade fått uppleva innan hon lämnade jordelivet vill jag inte ens fundera över och inget straff i världen för mamman kommer att kunna lindra flickans utsatthet.

1 januari i år blev Barnkonventionen svensk lag, men har man verkligen förberett för den här lagstiftningen undrar jag? Återigen skriver tidningarna om ett barn som, ännu inte flyttats, men där beslut är taget. Den här gången är det en treårig pojke som ska återföras till sin biologiska pappa efter att ha bott i ett familjehem i hela sitt liv. Flytten har skjutits upp några veckor, men inte på grund av att kommunen rannsakat sitt beslut utan för att ärendet just nu granskas av IVO. Pojken omhändertogs när han bara var några veckor gammal, men uppvisade då både fysiska och psykiska skador. Så sent som för några månader sedan berättade pojken dessutom om att han blivit slagen vid ett umgänge med pappan, men polisanmälan lades ner även om åklagaren skrev att det finns mycket som tyder på att pojken utsatts för något. Socialtjänsten stoppade dock umgängena en period, men nu anser tydligen samma socialtjänst att pappan är en alldeles utomordentlig förälder.

Tänk er själva att som litet barn plötsligt bli flyttad från det enda ställe man känner som sin familj och istället flytta hem till någon som slagit en. Ja, förundersökningen lades ner men det betyder inte att barnet inte varit med om det han berättar om. Snarare att det inte gick att bevisa. Finns det dessutom en historik där pappan slagit barnet som nyfödd så är det väl inte helt otroligt heller att han utsätter pojken igen. Som treåring är man helt utlämnad till den som förväntas ta hand om en. Man kan inte signalera till övriga samhället om vanvård, rädsla eller omsorgsbrist. Som treåring kan man bara finna sig i situationen och försöka blidka sin förövare bäst det går för att om möjligt komma lindrigare undan.

Ska den här socialtjänsten ens jobba med barnfrågor undrar jag när jag läser vidare i en artikel från DN om hur de formulerat sig till familjehemmet? I mars får familjehemmet veta att den lilla pojken ska återföras till pappan eftersom han bedöms ha en ordnad levnadssituation idag. Det innebär förmodligen att socialtjänsten anser att han har ett jobb så han kan ge barnet mat och kläder. Att han månaderna innan förmodligen slagit barnet och att det bara gått tre år sedan han slog den lilla då nyfödda pojken verkar vara bortglömt. Att pappan i en dom där barnets syskon omhändertogs enligt LVU beskrivs som aggressiv och helt sakna insikt om sin bristande föräldraförmåga verkar också vara bortglömt nu. Eller kanske inte, för socialtjänsten skrev faktiskt till familjehemmet att de var medvetna om att pojken saknade anknytning till sin pappa och var rädd för honom, även om de inte verkar ta någon hänsyn till det. Socialtjänsten som ska jobba enligt BBIC, Barnets Bästa i Centrum.

Idag är Barnkonventionen svensk lag och det innebär att Sverige förväntas ska följa den också. Tyvärr så krockar den förmodligen med andra lagar, men eftersom vi haft ganska många år att implementera den i lagstiftningen så borde det ju har varit gjort innan den blev lag 1januari i år.

Här står det bland annat att barnets bästa ska beaktas i alla beslut som rör barn. Tycker man verkligen själva vid socialtjänsten i den berörda kommunen att man tagit fasta på Artikel 3?

Varje barn har rätt att överleva och utvecklas (artikel 6) Hur kan man som treåring utvecklas i en miljö där man är rädd för den man bor med, samtidigt som man inte själv kan förstå varför de som varit ens mamma och pappa under de första levnadsåren helt plötsligt försvann ur ens liv.

Artikel 19 – Barnet har rätt att skyddas mot fysiskt och psykiskt våld och mot vanvård och utnyttjande av föräldrar eller andra vårdnadshavare.

Barnkonventionen är lång och det finns fler artiklar socialtjänsten i berörda kommun bryter mot. Varför kan man undra? Var inte Lilla Hjärtats död en tillräcklig varning? Kanske är det en jakt på att spara pengar i de olika nämnderna, kanske beror det på något annat. Jag hoppas verkligen att pojken får stanna kvar i tryggheten i sitt familjehem och att kommunen inte hittar på något jävelskap mot den familjen nu eftersom de larmat media om beslutet. Dessutom så hoppas jag också att den lilla pojken får leva ett tryggt liv med mycket kärlek omkring sig och till sist så önskar jag att IVO inte bara granskar hemflyttningsbeslutet, utan framför allt de som tagit det. De kan omöjligt vara lämpliga att jobba med utsatta barn.