För några veckor sedan kunde man läsa om att Falun kommun beslutat om att avgiftsbelägga skyddat boende för de kvinnor som vistas där mer än en månad.

Nu har jag visserligen för mig att jag läste någon annanstans att man dragit tillbaka det beslutet, men att man från början tänkt i de här banorna tycker jag ändå är rätt intressant. Det skapar ju ändå en hel del frågor ett sådant här beslut och den första frågan som spontant dyker upp i mitt huvud är förstås.

”Hur tänkte de här?” Eller så kanske det var så att de inte tänkte alls den här samlingen av fritidspolitiker som kände ett skriande behov att spara pengar och förmodligen tyckte det var ett smart drag att göra det genom att dra bort skyddet till våldsutsatta kvinnor och barn.

Samtidigt så undrar jag om de verkligen hade stöd i Socialtjänstlagen för det här beslutet. I Brottsofferparagrafens första stycke framgår det att socialnämnden ska verka för att brottsoffer och deras närstående får stöd och hjälp. Det gäller samtliga brottsoffer, oavsett ålder och kön. Hur hade de tänkt sig att det här stödet skulle se ut om en kvinna och hennes eventuella barn av ekonomiska skäl skulle tvingas återvända till förövaren? Ska hon erbjudas terapi för att bearbeta det våld som hon upplever hemma och vad är målet med den behandlingen om hon inte har ekonomisk möjlighet att lämna våldsverkaren?

I Brottsofferparagrafens andra stycke betonas det också att socialnämnden särskilt ska beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp av närstående kan behöva stöd och hjälp att förändra sin situation. Det står däremot inget om att hjälpen från socialnämnden är tidsbegränsad till en månad och om kvinnan inte förändrat sin situation inom given tid så får hon klara sig och sina barn bäst hon kan.

I Brottsofferparagrapfens tredje stycke står det att socialnämnden har ansvar för att ge stöd och hjälp till barn som utsatts för brott och till barnens närstående. I bestämmelsens fjärde stycke klargörs det dessutom att socialnämnden särskilt ska beakta att barn som bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot nårstående är offer för brott och att socialnämnden ska ansvara för att barnet får det stöd och den hjälp som det behöver.

Allt det här står i Socialtjänstlagen. Den lag som Sveriges kommuner är skyldiga att rätta sig efter, men vad fick Falun kommun att göra sin egen tolkning av den här lagen? Skydd får aldrig bli en klassfråga. Redan idag finns det kvinnor som går tillbaka till sina förövare för att de helt enkelt inte har den ekonomiska möjligheten att lämna. De har inte pengar till mat, de kan inte jobba på grund av att de flytt och de kanske inte får sjukpenning på grund av att det inte kan anses som en sjukdom att ha flytt ett våldsamt förhållande, samtidigt som de nekas försörjningsstöd eftersom de borde ha sparade medel på sina konton. Att det är vanligt att förövarna har koll på deras ekonomi och ibland även plockar av dem varenda krona de tjänar tas då ingen hänsyn till. Jag har pratat med så många kvinnor under åren som till sist tvingats återvända till sina förövare just på grund av att de inte har råd att lämna. Så skydd är redan idag till viss del en klassfråga.

Förhoppningsvis så har Falun kommun tänkt om och dragit tillbaka sitt beslut och förhoppningsvis så följer inga andra kommuner efter det här dåliga exemplet. Jag förstår att man behöver hålla budgetar och spara in pengar på olika verksamheter, men att göra det på bekostnad av våldsutsatta kvinnor och barn är ett riktigt lågvattenmärke!