GT har granskat 48 stycken anmälningar till socialtjänsten i östra Göteborgs stadsdelsförvaltning. Samtliga har de lagts på hög, trots att barnen for mycket illa. Är Sverige verkligen ett tryggt land för barn att växa upp i?? Eller har besparingar och neddragningar gått så långt att de nu äventyrar barnens säkerhet och välmående?
Den 19 december 2019 kommer en anmälan från en förskola om att ett barn flera gånger blivit slagen i hemmet. Barnet berättar att denne blivit ”knivad” av pappan och har ett skärsår på halsen. Misshandeln ska ha skett ”många gånger”, berättar barnet i samtal på förskolan. Den 15 januari, en månad senare, har fortfarande inget samtal skett med barnet och ingen bedömning av barnets skyddsbehov har gjorts, enligt en avvikelserapport.
I december förra året larmade socialsekreterare i östra Göteborgs stadsdelsförvaltning till chefer och politiker att de inte kan ta hand om alla ärenden eftersom arbetsbelastningen är för hög. Flera av orosanmälningarna gällde mycket allvarliga händelser eller levnadsförhållanden för barnen, men ändå läggs ärendena på hög eftersom det inte finns tid att ta hand om dem.
Göteborg är säkert inte på något vis unik, utan det finns förmodligen fler kommuner runt om i landet dras med liknande problem. Fast nu handlar det om barn och barn kan inte vänta med att få en trygg uppväxt, kärlek och omsorg. Det är själva drivkraften i hela deras uppväxt och för varje hemsk upplevelse de har och för varje rädsla de känner inom hemmets väggar så sätter det spår in i framtiden.
Just det här barnet hade dessutom synliga skärsår på halsen och berättade om hur det vid flera tillfällen blivit misshandlat. Som vuxen hade man förmodligen gjort en polisanmälan och försökt ta sig från situationen, men det här lilla barnet tvingas istället återvända till den plats som uppenbarligen är farlig för hen. Det är dessutom dagarna för jul som anmälan kommer in och förskolan håller stängt över helgerna. Ingen kan hålla ögonen på barnet under den tiden och hen är helt övergiven med den person som uppenbarligen inte drar sig för att skada hen.
Förskolan larmar om en flicka. Föräldrarna har uppmanat förskolan att endast ge henne ”bröd och vatten”. Hon är trött, har stora svullnader på kroppen och bär smutsiga och tunna kläder i kylan. På grund av kariesangrepp har hon fått operera ut flera tänder. Föräldrarna beskrivs som ”aggressiva”. Anmälan kom in den 17 oktober 2019. Tre månader senare hade socialtjänsten fortfarande inte träffat flickan, enligt socialtjänstens avvikelserapport.
De socialsekreterare som ska utreda de här händelserna gör säkert allt de orkar och förmår, men det är väl ändå uppenbart att de inte räcker till. Helst när de själva larmat chefer och politiker om läget. Barns uppväxt väntar inte på att man ska göra utredningar eller ha nämndsammanträden för att hitta pengar till ytterligare åtgärder. Barns uppväxt pågår i nuet och allt de utsätts för sätter också sina spår. Både positiva och negativa. Var finns barnperspektivet när man inte kan skydda de här barnen som bevisligen far illa? Hur har man implementerat Barnkonventionen i sina verksamheter? Den sista tidens rapporter från media om barn som far illa och socialtjänsternas ageranden runt om i landet ger en signal om att något inte stämmer. Då är det väl ändå dags att ta tag i problemet och se över vad man kan göra för att rätta till det? Barn har sin uppväxt här och nu, men spåren den sätter i de fall den inte är trygg och kärleksfull kan följa med resten av livet.
För att läsa hela GT:s artikel följ länken:
Lämna en kommentar